Bryggaren - forum för öl och bryggning

Ett mått på "besk-balansen" som ofta används är BU/OG (där OG är i °Ö). Men det slår förstås helt fel för öl som inte har normal utjäsning kring 75%, t.ex. om man brygger en lättöl med förhållandevis låg utjäsning och hög restsötma.

Jag har funderat på om BU/FG är bättre. Men det kan också bli konstigt eftersom rejält utjästa öl kan få FG ner mot 0 °Ö (eller till och med negativt i extrema fall). Kanske BU/RG där RG är det verkliga restextraktet, dvs. FG kompenserat för alkoholens lägre densitet. Det finns formler för att beräkna det utifrån OG och FG. Med BU/RG borde man få ett mått på förhållandet mellan beska och restsötma.

Det är klart att mer restsötma kräver mer beska för balans. Tidigare trodde jag detsamma gällde för styrkan, dvs. mer alkohol kräver mer beska även om ölen har samma restsötma. Mina tidigare erfarenheter med starka öl tyder på att det stämmer. Men det verkar inte stämma lika bra åt andra hållet med svagare öl.

Nu ska man ju aldrig stirra sig blind på olika siffror, men det kan vara ett bra stöd ibland när man ska skapa ett nytt recept och fundera på hur hög beskan ska vara. Vad har ni för erfarenheter?

Jag anpassar för det mesta beskan efter öltyp.
Har egentligen aldrig riktigt trott på BU/OG som ett riktmärke.
Kanske möjligen för en viss öltyp om man vill hålla balansen beska/restsötma/maltighet/fyllighet.
Dvs för en ale så kanske man ska försöka hålla sig till ett visst värde på BU/OG.

Men det är inte något som jag brytt mig om så mycket.
Det beror mer på vilket humör jag är på och vad jag vill med ölet.
Ibland så vill jag brygga rejält beska öl och ibland vill jag få fram mer maltighet.

Mina 5 öres tankar.

BU/RG tycker jag låter som en vettig indikator på upplevd/balanserad beska. Sedan får man förstås ha klart för sig att olika värden passar olika bra för olika ölstilat och för olika alkoholhalter.

Nu blir jag lite nyfiken på era teorier, men för att konkretisera lite: vad siktar ni på för värden för BU/OG eller BU/FG? Jag förstår att det varierar mellan öltyper, men några exempel kanske inte skulle skada?

Jag är inte säker men det är möjligt att idén kommer från Ray Daniels bok Designing Great Beers. Han använder i alla fall det hela tiden (fast han kallar det BU:GU). Boken är fylld med statistik från öl som vunnit amerikanska hembryggartävlingar och det finns både snittvärden, spridning och rekommendationer. Här är hans rekommenderade värden:

Altbier 0.70
Kölsch 0.53
Barley Wine 0.94 (stor spridning 0.53-1.83)
Pale Ale 0.70-0.90
Bock 0.35
California Common 0.80-0.90
Fruit Beer ca 0.50
Engelsk mild & brown ale 0.50-0.70
Amerikansk brown ale 0.90-1.0
Old Ale 0.58 för OG < 75°Ö, 0.48 för OG > 80°Ö (!)
Pilsner (tysk & tjeckisk): 0.75-0.80
Porter 0.70-0.90 (lägre för Brown, högre för Robust)
Scotch Ale 0.3-0.6
Dry, Foreign, Imperial Stout 1.0
Sweet Stout 0.5
Wiener, Märzen, Oktoberfest 0.5-0.57
Veteöl 0.35

Själv utgår jag oftast från mina tidigare brygder och öltypsdefinitionerna. Men när man försöker ta ut svängarna och närmar sig gränserna för en öltyp kan det vara bra att ha någon tumregel. Man kan förstås gissa att om man lägger OG i nedersta änden av typintervallet så passar det bra med BU i nedre änden också. Men det känns som sagt inte som det blir helt rätt med BU:GU (dvs. BU/OG) när man går långt över gränsen.

Mitt exempel just nu var att försöka göra lättölsvarianter av starkare öl, t.ex. pilsner, stout osv. Fördelen är förstås att det går ganska snabbt att dricka upp lättölen och göra ett nytt försök, starkare öl brygger i alla fall inte jag alltför många gånger om året.