(klippt)Mitt enda problem är nu hur jag ska filtrera bort druv och humle efter
kokning och kylning. Jag kylde under 40 min för att få ner temperaturen
till 15C och lät sedan vörten vila i ytterligare 15 min. Efter att ha
tappat ca. 2 liter satte filtret igen och det var ett helvete att få ut
resten. Dessutom blev vörten extremt grumlig. Det var förstås väldigt
mycket druv på grund av proteinhalten i vetet men jag tycker att det ändå
borde fungera.
Nu använde jag ett filter bestående av ett mässingsnät, rullat till en korv
(ca. 2 cm diam.) och fastsatt med ett rör i kranen. Tidigare har jag
experimenterat med kopparrör böjt till en ring med en massa slitsar, som
också satte igen.
Det fungerade dock lite bättre.
Har inga ideer direkt, men jag kan väl berätta hur jag gör. Jag får inteVad för slags filteranordning använder ni? Några ideer?
lika mycket druv att filtrera som Fredrik eftersom jag inte kyler i kokaren
utan låter vörten vila 30 min efter koket så att allt grums sjunker till
botten. Jag har en falsk botten i kokkärlet där det mesta fastnar (i
synnerhet när kottar används, sämre med pellets. Hålen är något för stora).
Därefter tappar jag av genom kranen ner i en plasthink genom en silduk (sån
där för saft) som ligger i en stor sil. Jag oroar mig inte för HSA (tror
jag mest är nys tills jag får smaka en öl som lider av skadan det sägs
orsaka) men dricker ingen HB än.
Plasthinken ställs i vattenbad i diskhon med 5-6 kylklampar från frysen
simmande i vattnet. Kopparspiralen sänks ner i vörten och vattnet sätts på.
Beroende på årstid går det på ca 20-40 min att kyla ner till 16-18 grader
och en massa kalldruv bildas. Denna kalldruv filtrerar jag inte alls
eftersom jag inbillar mig att jästen behöver den (många teorier här!).
Därefter jästar jag och sen, när locket sitter på....tar jag en HB!
För mig fungerar denna procedur utmärkt och det lilla grumset som kommer ut
ur kokaren fastnar i silduken. Kan också tillägga att jag aldrig lakar
humlen. Det lilla som vinns genom detta förloras förmodligen genom att man
får med en massa tanniner och sånt i vörten.
Har nån mer än jag förresten hittat snäckskal i kokaren(!?) När jag spolar
ur den efter att ha använt den så ligger de tyngre sakerna kvar på botten
när man tömmer ut vattnet och vid två tillfällen har jag hittat småbitar av
snäckskal. Detta kan bara komma från Irish moss (flingor, inte mald).
Kranvatten direkt.Jag har också en annan fråga: när ni ska skölja efter sterilisering med
t.ex. Bryggrens, brukar ni använda kranvatten direkt eller kokar ni det
först för sterilisering?
Nej, på HBD USA eller UK.P.S. Jag har för mig att Robert skrev en kommentar om att en ordentlig
jästkaka på överjästa öl är ovanlig. Det kanske inte var den här listan?
----------Jag håller i alla fall med. Den enda gången jag har sett det tidigare var
när jag återanvände WYeast #1084 Irish från botten av en stout för att göra
en skotsk öl. Nu tänkte jag göra samma sak med WYeast #3068 Weihenstephan
från en batch med mörk veteöl. Jästkakan var fantastisk! Fullständigt
täckande och kompakt. Jag skördade den med en sked, tillsatte skörden till
min ljusa veteölsvört och lade sedan märke till att det fanns mycket lite
jäst på botten. Vi får väl se hur den ljusa veteölen blir. Jäsningen satte
igång efter bara någon minut! D.S.
Casten von Otter skrev:
Det verkar skumtEfter att med mycket stor framgång ha bryggt en variant av Papazians "Wise
Ass Red Bitter" har jag fått ett underligt problem på halsen. Ölen beter sig
underligt i flaskan och i glaset.
När man öppnar flaskan märker man inget, förren efter en stund, när helt
plötsligt skummet stiger i flaskhalsen och börjar svämma över. Häller man
upp i glaset kvickt kan man leva med det. MEN, ölen i sig är inte särskilt
kolsyrad. Skummet är tjockt och vackert, det står kvar en bra stund, men
själva ölet är rätt blekt.
att ölet i sig är inte är särskilt kolsyrat. Jag harnog berättat vad som hände mig med en öl jag visste var för kraftigt
kolsyrad. Jag hällde upp den försiktigt i ett pint-glas och tänkte "det där
gick ju bra" men när jag tog första klunken så killade det nåt fruktansvärt
i munnen (lite kittlig på tungan). Jag insåg att det inte gick att dricka
en så stickig öl (det var dessutom en bitter om man nu kan kalla flasköl
för bitter) varför jag rörde om (ett lugnt varv) med en gaffel och det sa
bara sisafitz så var halva pinten på bordet! Men det räckte för att få bort
kolsyran.
Jag kan tänka mig att Castens problem har med temperaturen att göra. Tar
man ut en "iskall" öl ur kylen och den får stå och bli varmare så frigörs
väl kolsyran lättare (eller?). Det kanske också kan bero på att chocken
från tryckförändringen när man öppnar flaskan inte är omedelbar. (En annan
mindre vetenskaplig teori: När kolsyremolekylerna i den övre delen av
flaskan upptäcker att flaskan är öppen så vill de ut och ropar på sina
polare i nedre delen av flaskan varvid panik uppstår och alla vill ut på en
gång. Jag har dock inget som stöder denna teori.)
Tjena,
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%% WASSAIL! %%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
% Robert Bush Computer: Macintosh %
% Eskilstuna,SWEDEN E-mail: bushPÅshbfPUNKTse %
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%