Bryggaren - forum för öl och bryggning

Jeg har alltid undret på hva diacetyl smaker, "smørkaramell" er en
beskrivelse som ikke sier meg så mye. Men nylig smakte jeg en "Wisby
Klosteröl", og den smakte noe som absolutt må kunne beskrives som
"smørkaramell".

Kunne en vennlig sjel fortelle meg om det er diacetyl Wisby Klosteröl
smaker, eller om jeg som vanlig er ute og sykler?

--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Jeg har alltid undret på hva diacetyl smaker, "smørkaramell" er en
beskrivelse som ikke sier meg så mye. Men nylig smakte jeg en "Wisby
Klosteröl", og den smakte noe som absolutt må kunne beskrives som
"smørkaramell".

Kunne en vennlig sjel fortelle meg om det er diacetyl Wisby Klosteröl
smaker, eller om jeg som vanlig er ute og sykler?

--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Hej Joakim,

Jag har tyvärr aldrig smakat Wisby klosteröl, men ang diacetyls smakbeskrivning tycker jag "smörig" passar bra, dock tycker jag personligen ordet "karamell" bör strykas då jag finner det helt förvirrande. Karamell eller gräddkola för tankarna till karamellmalt och det är annorlunda.

I högre koncentrationer är diacetly rent av riktigt otrevligt, kan vara nästan kväljande och lite dovt stickade smörig doft, påminner även om popcorn. Jag gjorde en riktigt diacetyl bomb en gång och sedan dess glömmer jag inte hur illa det kan bli Efter det blev jag väldigt "anti", men sedan dess har jag insett att lagom är bäst. Lite diacetyl tycker jag själv är trevligt i vissa öl. Inte i alla öl.

Dov smörig, popcorn liknande doft skulle jag säga som kan vara lite kväljande och stickande otrevligt när det blir för mycket.

I låga koncentrationer finns den i många öl och jag gillar den ofta och upplever den som en smakförhöjare genom att den "fyller ut" smakupplevesen på något sätt.

Tröskelvärdet är olika mellan personer verkar det som, för jag känner det i många öl i mycket låga nivåer.

Jag kommer på följande vanliga öl på rak arm jag känt diacetyl i

Slottskällans pale ale
Mariestads lager (spendrups)
Leffe blond (bara vissa flaskor!! gäller att ha tur

Alla dessa har diacetyl på en angenäm nivå. Men jag känner det bara i vissa flaskor. Vilket gör det lite lurigt. Kan inte komma på någon öl på rak arm som är extrem på något sätt men det kanske säkert någon annan göra. Jag har bara testat en bråkdel av ölen på systemet.

( Den enda kommersiella öl jag smakat som haft otrevliga nivåer var en veteöl jag drack på plats i tyskland från fat. Fast jag undrar om det var någon lokal produkt, kanske husets egen, vad vet jag. Det var knappt jag fick i mig den. Det finns någon öl jag drack i österrike som hetter zwickel bier, som var en ljus lager med låg beska, och diacetyl var i princip den dominerande smaken. Mycket underlig öl. Inget vidare. Dock var nivån inte outhärdligt hög, det som var mest störande var att det i princip var den enda smaken som fanns. Nästan ingen humlearom eller beska och inte mycket maltsmak att tala om. )

/Fredrik

Jag har tyvärr aldrig smakat Wisby klosteröl, men ang diacetyls smakbeskrivning tycker jag "smörig" passar bra, dock tycker jag personligen ordet "karamell" bör strykas då jag finner det helt förvirrande. Karamell eller gräddkola för tankarna till karamellmalt och det är annorlunda.

"Smørkaramell" er bare det norske ordet for butterscotch, som er det
jänkarna beskriver diacetyl med. Ikke å forveksle med vanlig karamell
eller kola ) Men som sagt er jeg litt usikker på nøyaktig hva det
er for noe - godis er ikke helt min melodi...

I högre koncentrationer är diacetly rent av riktigt otrevligt, kan vara nästan kväljande och lite dovt stickade smörig doft, påminner även om popcorn. Jag gjorde en riktigt diacetyl bomb en gång och sedan dess glömmer jag inte hur illa det kan bli Efter det blev jag väldigt "anti", men sedan dess har jag insett att lagom är bäst. Lite diacetyl tycker jag själv är trevligt i vissa öl. Inte i alla öl.

Lurer litt på hvordan diacetyl oppstår i ale (Wisby er også en ale),
alt jeg har lest handler om hvordan det kan oppstå i lagerøl hvis man
pitcher gjæren ved for høy temp.

Dov smörig, popcorn liknande doft skulle jag säga som kan vara lite kväljande och stickande otrevligt när det blir för mycket.

Jo, det virker riktig. Jeg syntes faktisk at det var litt kvalmende.
Mulig at det var en dårlig flaske, det kan jo hende.

--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Det härliga med Wisby är väl att den är som hembryggd dvs ofitrerad och
opastoriserad så jag tycker den kan smaka olika från gång till gång
antagligen beroende på lagringsförhållande, ålder o dyl. Fö tycker jag att
det verkar märkligt att hitta mkt diacetyl i en veteöl med tanke på dess
säregna jäst (som dessutom ofta finns kvar i flaskan) och förhållandevis
höga jästemp så diacetyl räknas nog som en felsmak i veteöl. Tycker oftast
att tjeckiska lager är mästarna på diacetyl, jag upplevde tex Breznac (eller
vad den heter) som väldigt "smörig". Kanske vissa infektioner kan ge
"smörig" smak?
/Patrik

----- Original Message -----
From: <carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom>
To: <Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse>
Sent: Tuesday, November 01, 2005 6:54 PM
Subject: [Bryggaren] Re:Diacetyl


*** Brev nr. 11284 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
***

Jeg har alltid undret på hva diacetyl smaker, "smørkaramell" er en
beskrivelse som ikke sier meg så mye. Men nylig smakte jeg en "Wisby
Klosteröl", og den smakte noe som absolutt må kunne beskrives som
"smørkaramell".

Kunne en vennlig sjel fortelle meg om det er diacetyl Wisby Klosteröl
smaker, eller om jeg som vanlig er ute og sykler?

--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Hej Joakim,

Jag har tyvärr aldrig smakat Wisby klosteröl, men ang diacetyls
smakbeskrivning tycker jag "smörig" passar bra, dock tycker jag personligen
ordet "karamell" bör strykas då jag finner det helt förvirrande. Karamell
eller gräddkola för tankarna till karamellmalt och det är annorlunda.

I högre koncentrationer är diacetly rent av riktigt otrevligt, kan vara
nästan kväljande och lite dovt stickade smörig doft, påminner även om
popcorn. Jag gjorde en riktigt diacetyl bomb en gång och sedan dess glömmer
jag inte hur illa det kan bli Efter det blev jag väldigt "anti", men
sedan dess har jag insett att lagom är bäst. Lite diacetyl tycker jag själv
är trevligt i vissa öl. Inte i alla öl.

Dov smörig, popcorn liknande doft skulle jag säga som kan vara lite
kväljande och stickande otrevligt när det blir för mycket.

I låga koncentrationer finns den i många öl och jag gillar den ofta och
upplever den som en smakförhöjare genom att den "fyller ut" smakupplevesen
på något sätt.

Tröskelvärdet är olika mellan personer verkar det som, för jag känner det i
många öl i mycket låga nivåer.

Jag kommer på följande vanliga öl på rak arm jag känt diacetyl i

Slottskällans pale ale
Mariestads lager (spendrups)
Leffe blond (bara vissa flaskor!! gäller att ha tur

Alla dessa har diacetyl på en angenäm nivå. Men jag känner det bara i vissa
flaskor. Vilket gör det lite lurigt. Kan inte komma på någon öl på rak arm
som är extrem på något sätt men det kanske säkert någon annan göra. Jag har
bara testat en bråkdel av ölen på systemet.

( Den enda kommersiella öl jag smakat som haft otrevliga nivåer var en
veteöl jag drack på plats i tyskland från fat. Fast jag undrar om det var
någon lokal produkt, kanske husets egen, vad vet jag. Det var knappt jag
fick i mig den. Det finns någon öl jag drack i österrike som hetter zwickel
bier, som var en ljus lager med låg beska, och diacetyl var i princip den
dominerande smaken. Mycket underlig öl. Inget vidare. Dock var nivån inte
outhärdligt hög, det som var mest störande var att det i princip var den
enda smaken som fanns. Nästan ingen humlearom eller beska och inte mycket
maltsmak att tala om. )

/Fredrik

Lurer litt på hvordan diacetyl oppstår i ale (Wisby er også en ale),
alt jeg har lest handler om hvordan det kan oppstå i lagerøl hvis man
pitcher gjæren ved for høy temp.

diacetyl i ales bildas under jäsningen på samma sätt som i lageröl. Dvs via samma mekanismer.

Om du söker i arkivet på diacetyl har jag för mig att det finns någon gammal tråd med mer detaljer.

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som sedan avgör huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen efter avslutad jäsning för att det ska märkas beror dels på jäststammen såklart, men även på vörtsammansättningen och det allmänna jäsbetingelserna. Vad gäller lagerjäst så finns det ju vissa allmänna skillnader dels vad gäller stammar och jästtemperaturer, men ale jäster kan också ge diacetyl. Att jäsningen sker vid rumstemperatur innebär nog inte per automatik att det aldrig kan uppstå diacetyl, även om det kanske inte är lika vanligt. Jag tror aldrig jag sett någon "statistik" på det iofs

I ett av mina öl i år, jäst med S-33 (alejäst) kände jag vid första provsmakningen ingen diacetyl alls. Men allteftersom, visade det sig att 2 av 15 flaskor innehåll svaga diacetyl nivåer enligt mina egna subjektiva smaklökar. I övrigt smakade de samma. Den hade jäst varmt och stått varmt länge. En av de 2 var tom primad som test, och hade mer jäst i sig än de andra.

/Fredrik

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som sedan avgör >huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen efter avslutad jäsning för >att det ska märkas beror dels på jäststammen såklart, men även på >vörtsammansättningen och det allmänna jäsbetingelserna.

Ok, men hvilke vørtersammensetninger og gjæringsbetingelser er det
helt spesifikt som vil gi diacetyl i ale?



--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som sedan avgör >huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen efter avslutad jäsning för >att det ska märkas beror dels på jäststammen såklart, men även på >vörtsammansättningen och det allmänna jäsbetingelserna.

Ok, men hvilke vørtersammensetninger og gjæringsbetingelser er det
helt spesifikt som vil gi diacetyl i ale?

Vet inte om det här hjälper men några mer tankar...

Att förutsäga exakta nivåer i det allmänna fallet är nog hopplöst svårt utan att ha noggranna erfarenheter av den specifika stammen

Diacetyl bildas under första delen av jäsningen, genom att:

Jäst bildar alpha-acetolactat framförallt som ett led i biosyntesen av aminosyran valin.

[ Observa att jästen uppenbarligen föredrar att tillverka valin från scratch, trots att det finns valin i vörten(!), anledningen till det är att precis som socker, så konsumerar jästen kvävet i en sorts ordning. ]

alpha-acetolactatet läcker sedan ut ur cellen, och där oxideras det till diacetyl - men inte omedelbart!, bara med en viss hastighet!

Ju varmare det är, desto snabbare går det också.

På detta sättet ökar halten aceto-lactat (potentiell diacetyl) och slutligen diacetyl nivån ändå tills jästen slutar tillverka valin. När detta sker beror i princip på aminosyraprofilen i vörten.

Parallellt med allt dettta, så tar jästen även upp diacetylen igen, och reducerar den. Anledningen till det är antagligen samma som varför den reducerar acetaldehyden - för att återställa sin redox balans.

Men innan jästen kan reducera diacetylen, måste den ha bildats. Dvs enligt diverse källor bla fix mm så tar jästen inte upp alpha-acetolaktatet, utan bara diacetylen.

diacetylrasten har två syften, dels att forcera oxidationen av aplha-acetolaktat till diacetyl, och sedan upptaget och reduktionen av diacetyl av jästen.

En annan komplikation är också att OM valineet tar slut i vörten och jästen fortsätter att växa, så kan jästen börja pumpa ut mer alpha-acetolaktat igen, och en sekundär diacetyl topp kan uppstå.

Så valinnivån i vörten har också i artiklar jag sett visat sig ha betydelse. Normalt har man dock mycket begränsat möjlighet att styra den exakta aminosyranivåerna, annat än genom val av malt, proteinraster, tillsatser av olika slag etc.

Det brukar väl anses vara så att summan effekten av en varmare jäsningen,
oftast är att även om det bildas mer diacetyl, så reduceras den också snabbare. Därav en möjlig förklaring till skillnad mellan lager och ale. Men allt detta, alla steg är ju starka beroende av jäststammen. Vissa jäster kanske läcker mer alpha-acetolaktat, och vissa kanske inte bryr sig om att ta upp och reducera diacetylen.

Det är alltför komplicerat att kunna på ett enkelt sätt förutsäga på pricken hur mycket diacetyl man får, men jag tycke inte det är ett dugg märkligt att ale jäster kan ge diacetyl. Ungefär som att vissa jäster också ger mer acetaldehyde tex.

Jag tror att ibland kanske skillnad mellan stam och stam är minst lika viktig som skillnaden mellan ale eller lager.

/Fredrik

Jag har praktiserat på Spendrups och vi gjorde en analys i labbet av en
Visby Kloster öl. Det innehöll alla möjliga kusar, bl.a peddiococcus och
lactic acid. Infektions öl skulle jag kalla det.
D. Meadows

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: JoakimRuud [mailto:joakimPUNKTruudPÅgmailPUNKTcom]
Skickat: Inget
Till: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Ämne: [Bryggaren] Re: Re:Re: Re:Diacetyl


*** Brev nr. 11289 till Bryggaren skickat av Joakim Ruud
<joakimPUNKTruudPÅgmailPUNKTcom> ***

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som

sedan avgör >huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen
efter avslutad jäsning för >att det ska märkas beror dels på jäststammen
såklart, men även på >vörtsammansättningen och det allmänna
jäsbetingelserna.

Ok, men hvilke vørtersammensetninger og gjæringsbetingelser er det
helt spesifikt som vil gi diacetyl i ale?



--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Whoo, det der gikk for det meste rett over hodet på meg ) Jeg
prøvde meg på Kjemi101 på universitetet, men måtte gi tapt. Men kan
man generelt si dette: Om man tar første del av gjæringen varmt, og så
reduserer tempen, så sitter man igjen med mer diacetyl?

On 11/2/05, carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom <carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom> wrote:

*** Brev nr. 11291 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom ***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som sedan avgör >huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen efter avslutad jäsning för >att det ska märkas beror dels på jäststammen såklart, men även på >vörtsammansättningen och det allmänna jäsbetingelserna.

Ok, men hvilke vørtersammensetninger og gjæringsbetingelser er det
helt spesifikt som vil gi diacetyl i ale?

Vet inte om det här hjälper men några mer tankar...

Att förutsäga exakta nivåer i det allmänna fallet är nog hopplöst svårt utan att ha noggranna erfarenheter av den specifika stammen

Diacetyl bildas under första delen av jäsningen, genom att:

Jäst bildar alpha-acetolactat framförallt som ett led i biosyntesen av aminosyran valin.

[ Observa att jästen uppenbarligen föredrar att tillverka valin från scratch, trots att det finns valin i vörten(!), anledningen till det är att precis som socker, så konsumerar jästen kvävet i en sorts ordning. ]

alpha-acetolactatet läcker sedan ut ur cellen, och där oxideras det till diacetyl - men inte omedelbart!, bara med en viss hastighet!

Ju varmare det är, desto snabbare går det också.

På detta sättet ökar halten aceto-lactat (potentiell diacetyl) och slutligen diacetyl nivån ändå tills jästen slutar tillverka valin. När detta sker beror i princip på aminosyraprofilen i vörten.

Parallellt med allt dettta, så tar jästen även upp diacetylen igen, och reducerar den. Anledningen till det är antagligen samma som varför den reducerar acetaldehyden - för att återställa sin redox balans.

Men innan jästen kan reducera diacetylen, måste den ha bildats. Dvs enligt diverse källor bla fix mm så tar jästen inte upp alpha-acetolaktatet, utan bara diacetylen.

diacetylrasten har två syften, dels att forcera oxidationen av aplha-acetolaktat till diacetyl, och sedan upptaget och reduktionen av diacetyl av jästen.

En annan komplikation är också att OM valineet tar slut i vörten och jästen fortsätter att växa, så kan jästen börja pumpa ut mer alpha-acetolaktat igen, och en sekundär diacetyl topp kan uppstå.

Så valinnivån i vörten har också i artiklar jag sett visat sig ha betydelse. Normalt har man dock mycket begränsat möjlighet att styra den exakta aminosyranivåerna, annat än genom val av malt, proteinraster, tillsatser av olika slag etc.

Det brukar väl anses vara så att summan effekten av en varmare jäsningen,
oftast är att även om det bildas mer diacetyl, så reduceras den också snabbare. Därav en möjlig förklaring till skillnad mellan lager och ale. Men allt detta, alla steg är ju starka beroende av jäststammen. Vissa jäster kanske läcker mer alpha-acetolaktat, och vissa kanske inte bryr sig om att ta upp och reducera diacetylen.

Det är alltför komplicerat att kunna på ett enkelt sätt förutsäga på pricken hur mycket diacetyl man får, men jag tycke inte det är ett dugg märkligt att ale jäster kan ge diacetyl. Ungefär som att vissa jäster också ger mer acetaldehyde tex.

Jag tror att ibland kanske skillnad mellan stam och stam är minst lika viktig som skillnaden mellan ale eller lager.

/Fredrik

--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

Whoo, det der gikk for det meste rett over hodet på meg ) Jeg
prøvde meg på Kjemi101 på universitetet, men måtte gi tapt. Men kan
man generelt si dette: Om man tar første del av gjæringen varmt, og så
reduserer tempen, så sitter man igjen med mer diacetyl?

Ja, det finns en viss logik i det du föreslår eftersom det föreslår är ju motsatsen till det som brukar minska diacetylen. Fix pratar ju om någonting han kallar Narziss tekniken för att minska diacetyl där 2/3 av jäsninge sker vid lägre temperatur och sista 1/3 högre. Inverterar man det så blir det ju ungefär vad du föreslår.

Så kanske och det är ju värt ett test om du vill ha mer diacetyl.

Sen kan jästens skick och mängd betydelse också.

Men jag brukar personligen vara försiktigt med att dra alltför bestämda slutsatser eftersom allting hänger ihop, i och med att man ändrar temperaturen kan ju andra saker hända också sekundärt som via andra stegs mekanismer också påverkar diacetylen. Det är ungefär som det här med estrar, man hör att vissa faktorer ger mer estrar, en del experter säger att mer tillväxt ger mer estrar, en del säger annat... även om tanken ofta är helt rätt så tror jag problmetet är att man inte kan isolera en delmekanism ur helheten och tänka att om jag ändrar den så händer det, på basis av hur man förstår delmekanismen, eftersom ofta så ändras även helheten genom att man ändrar på en detalj. Så det uppstår alltid andra ordningens effekter som ibland, och ibland inte, har större betydelse. (Ungefär det som våra politiker ofta kallar för "dynamiska effekter"

/Fredrik

En del kallar det "Orval"
Kenneth i Stenhamra på skämthumör ;^)


--- DavidMeadows <davidPÅbryggarnaPUNKTcom> wrote:

*** Brev nr. 11294 till Bryggaren skickat av "David Meadows"
<davidPÅbryggarnaPUNKTcom> ***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Jag har praktiserat på Spendrups och vi gjorde en analys i labbet av en
Visby Kloster öl. Det innehöll alla möjliga kusar, bl.a peddiococcus och
lactic acid. Infektions öl skulle jag kalla det.
D. Meadows

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: JoakimRuud [mailto:joakimPUNKTruudPÅgmailPUNKTcom]
Skickat: Inget
Till: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Ämne: [Bryggaren] Re: Re:Re: Re:Diacetyl


*** Brev nr. 11289 till Bryggaren skickat av Joakim Ruud
<joakimPUNKTruudPÅgmailPUNKTcom> ***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

I princip finns diacetyl med i spelet i alla öljäsningar. Men det som

sedan avgör >huruvida det finns tillräckligt mycket diacetyl kvar i ölen
efter avslutad jäsning för >att det ska märkas beror dels på jäststammen
såklart, men även på >vörtsammansättningen och det allmänna
jäsbetingelserna.

Ok, men hvilke vørtersammensetninger og gjæringsbetingelser er det
helt spesifikt som vil gi diacetyl i ale?



--
Joakim Ruud, Botsen Nanobryggeri
For to accuse requires less eloquence, such is man's nature, than to
excuse; and condemnation, than absolution, more resembles justice.
-Hobbes, Leviathan

__________________________________
Yahoo! FareChase: Search multiple travel sites in one click.
http://farechase.yahoo.com

Jeg har alltid undret på hva diacetyl smaker, "smørkaramell" er en
beskrivelse som ikke sier meg så mye. Men nylig smakte jeg en "Wisby
Klosteröl", og den smakte noe som absolutt må kunne beskrives som
"smørkaramell".

Kunne en vennlig sjel fortelle meg om det er diacetyl Wisby Klosteröl
smaker, eller om jeg som vanlig er ute og sykler?

Jag blev nyfiken så idag köpte jag en flaska som jag hittade på systemet

Den första doften som slog mig är just en mjuk gräddkaramell arom med inslag ev mogen frukt som jag har lite svårt att sätta ord på... päron/mango kanske mend drag åt banan och lite inblandning från humlen antar jag.

Av döma av den flaskan jag provade är dock just *den* gräddkolan inte diacetyl. Jag tror att jag brukar vara relativt känslig för diacetyl och jag kunde inte med säkerhet känna någon diacetyl i denna öl. På sin höjd ett "kanske" men det ligger nog isåfall på eller under mitt personliga tröskelvärde isåfall.

Jag skulle nog vilja påstå att den uppenbaran "gräddkaramell aromen" man känner i denna öl inte är diacetyl utan något annat. Svårt att säga vad, men man känner igen det från andra öl. Kanske någon blandning av estrar och högre alkoholer. Karamellen skulle ju lite kunna komma från malten också. Jag har ju ingen aning om receptet till denna öl, det kan man ju spekulera i men diacetyl var nog inte i min flaska iallafall.

diacetly är inte så mjukt och gräddigt trevlig som grädd/smörkola utan snarare aningen stickande och bränt smörigt/popcorn. Alltså inte riktigt lika gräddigt "trevligt". Detta till trots så tycker jag det kan fylla en funktion i vissa öl.

För övrigt var den rätt god tycker. Väldigt grumlig dock.

/Fredrik

Nog är det diacetyl på sitt bästa humör när den ger den mjuka, gräddiga
trevliga smaken. Då har diacetylnivån hamnat "rätt". Diacetylen i kombination
med övriga smakämnen från malten kan vara mycket trevlig.

Först vid högre nivåer blir det smörigt och kväljande dock ej stickande eller
bränt i mina smaklökar. Det torde vara något annat än diacetyl.

Smak/Arom/Doft är lurigt på grund av att det är svårt att beskriva och att
olika människor har olika tröskelnivåer och associationer.

Helst ska man nog mäta antalet ppm av olika ämnen med instrument för att vara
riktigt objektiv. Det blir alltid subjektivt när man ska lita till sina sinnen.

Detta brev innehåller förstås som vanligt mina egna erfarenheter och
smakupplevelser.

Hälsar Kenneth i Stenhamra. (vart tog den andra vägen?)

*** Brev nr. 11322 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom ***

<klipp>

diacetly är inte så mjukt och gräddigt trevlig som grädd/smörkola utan
snarare aningen stickande och bränt smörigt/popcorn. Alltså inte riktigt lika
gräddigt "trevligt". Detta till trots så tycker jag det kan fylla en funktion
i vissa öl.

För övrigt var den rätt god tycker. Väldigt grumlig dock.

/Fredrik

__________________________________
Yahoo! Mail - PC Magazine Editors' Choice 2005
http://mail.yahoo.com

Nog är det diacetyl på sitt bästa humör när den ger den mjuka, gräddiga
trevliga smaken. Då har diacetylnivån hamnat "rätt". Diacetylen i kombination
med övriga smakämnen från malten kan vara mycket trevlig.

Först vid högre nivåer blir det smörigt och kväljande dock ej stickande eller
bränt i mina smaklökar. Det torde vara något annat än diacetyl.

Smak/Arom/Doft är lurigt på grund av att det är svårt att beskriva och att
olika människor har olika tröskelnivåer och associationer.

Helst ska man nog mäta antalet ppm av olika ämnen med instrument för att vara
riktigt objektiv. Det blir alltid subjektivt när man ska lita till sina sinnen.

Detta brev innehåller förstås som vanligt mina egna erfarenheter och
smakupplevelser.

Det var intressant att höra! Blir alltid mer intressant när man inte är helt överrens!

Kenneth, menar du att du känner diacetyl i klosterölen? Enligt mina erfarenheter så brukar diacetylen skilja mycket från flaska till flaska och jag köpte bara en flaska klosteröl för testet. Eftersom det fanns en klar gräddkola i ölen (denna gick inte att ta miste på) så tycker jag det är svårt att urskilja diacetylen i små nivåer eftersom det smälter ihop väldigt bra med övriga dofter. Men jag ställer mig rätt tveksam om den där "stora" gräddkola smaken verkligen är diacetyl? Sen kan det mycket väl vara så att det också var lite diacetyl i, men för min egen del var den på en sån nivå isåfall att jag inte med säkerhet kan svära på det.

Skulle vara mycket intressant att höra om fler än Kenneth känner diacetyl i denna öl? (Wisby klosteröl). Gräddkolan är ju klockren, den känner jag med. Fråga är om *det* verkligen i huvudsak är diacetyl? Måste vara nåt mer isåfall? eller?

Alla som provat den ölen, låt oss höra vad ni tror?

/Fredrik

Nog är det diacetyl på sitt bästa humör när den ger den mjuka, gräddiga
trevliga smaken. Då har diacetylnivån hamnat "rätt". Diacetylen i kombination
med övriga smakämnen från malten kan vara mycket trevlig.

Först vid högre nivåer blir det smörigt och kväljande dock ej stickande eller
bränt i mina smaklökar. Det torde vara något annat än diacetyl.

Hmm.. nu satte du grillor i huvudet på mig.. jag försöker tänka efter och funderar på om kanske kan du har rätt ändå. Jag blev lite osäker. Jag måste erkänna att även om jag känt diacetyl i många öl så har jag tyvärr aldrig heller doftat på kemiskt ren diacetyl. Min första öl kommer jag ihåg, och det luktade ungefär som om man stekt smör(riktigt smör, inte olja) i en stekpanna. Jag tyckte inte det var riktigt så "lent".

Jag har någonting i huvudet som jag associerar med diacetyl, och jag brukar leta efter det i doften utan att smaka på ölen, det var på gränsen i denna öl. Kanske kan det vara så att jag har svårt att urskilja det mer än jag trodde.

Kanske kan det vara sekundära produkter av diacetyl jag känt, som jag använder som trigger. Inte helt omöjligt.

Fix har skrivit också om "grädd/smör kola"

"This may be due to the caramel malts used. In any case, time will tell, for if
it is diacetyl it is going to get raunchy."

Jag har läst detta förut men eftersom jag aldrig sett någon utveckling av raunchy, och hur den reaktionen går till så har den varit höljd i dunkel för min del. Och min första öl, hade denna smak omedelbart efter primärjäsningen. Jag vet inte hur lång tid som fix avser i sitt "time will tell", om det är dagar, veckor eller månader.

Tack Kenneth, du fick mig att tänka efter. Man kan aldrig vara säker.

Vad tror ni?

/Fredrik