Bryggaren - forum för öl och bryggning

Det var precis som några av er var inne på. Efter en vecka smakade den bättre och efter några dagar till så är den ganska bra.
Jag har bryggt väldigt många belgiska öl som jag sedan tappat på flaska. Några har varit riktigt bra, de flesta ganska bra och några bottennapp. Skulle vilja sticka ut hakan och säga att det förmodligen inte är någon skillnad på Force carbonation och klassisk primning gällande smak och kolsyra. Så länge man lagrar de båda ölen i samma temperaturer så bör de smaka lika dant vid given tidpunkt. Ett annat alternativ jag sneglar på är spundning i fat, mest för att det verkar praktiskt.

Saint skrev:Det där är väldigt intressant och jag har ställt frågan själv. Mina humliga öl (ipa) smakar alltid kalas med bra tryck de första 1-2v i fatet för att sedan tappa i arom. Detta händer mer eller mindre oavsett mängd humle. Meeeeen (och detta slår aldrig fel) mot slutet av fatet kommer allt tillbaka med besked. Sista 10 glasen brukas smaka väldigt färskt och med massor av arom från humle. Jobbar just nu på slutet en Session IPA och varje glas är en fröjd. Ingen aning vad som är orsaken då man som sagt tappar från botten hela tiden. Mellan dessa lägen är ölen fortfarande god men har inte trycket från humlen.

Har inte tänkt på om smaken kommer tillbaks i de sista glasen från ett fat IPA, däremot brukar glasen på slutet vara påtagligt disigare. Brukar vara bra humlearom de första par veckorna varefter det avtar samtidigt som ölen också blir klarare, men på slutet går det mot mer dis igen. Fällningen lägger sig säkert på hela bottnen och inte bara vid stigröret, så på slutet blandas det ut i ölen igen av rörelserna i vätskan. Ser samma tendens när jag flyttar faten, även om jag tappat ut halva innehållet så finns det fällning kvar som kan virvla upp och grumla.