Har själv genom metoden "trial and error" (most error)
kommit fram till en metod som fungerar för mig och mina keggar.
Kolsyrnings-tryck via riktlinjer i olika tabeller är den ena delen.
Serverings-trycket vid tappnings-tillfället är den andra delen.
Dessa två delar tillämpar jag numera på följande sätt:
När tillräcklig kolsyrnings mängd/volym/ppm/grad eller gram/lit är uppnådd
så släpper jag helt enkelt ut hela "resterande" övertycket ur keggen
innan jag ens anslutit min tappslang.
Efter slanganslutning med div flaskfyllar-attiraljer osv kommer tricket
som funkar för mig,
jag lägger inte på något externt övertryck via regulatorn
..........förrän det behövs
Ibland kan tex den ökade omgivnings-temperaturen runt keggen (nyss inkommen till rumsvärmen)
göra att det går att tappa öl en lång stund innan det externa trycket från flaskan/regulatorn behövs.
När det då behövs så kan det räcka med så lite som 0,2-0,3 Bar (åtminstone enl min arbetsmanometer)
Så har jag löst det, men andra metoder finns säkert att tillgå.
Mvh Raasken
