Bryggaren - forum för öl och bryggning

Hur (eller kanske inte alls?) upplever ni som har mer erfarenhet på området att slutresultatet skiljer sig beroende på om man kolsyresätter genom efterjäsning på flaska, med bottensats som naturlig följd, jämfört med att kolsyresätta med tryckregulator på fat?

Jag har bryggt ett antal satser nu och får varje gång en viss bismak på ölet som jag amatörmässigt bäst kan beskriva som jästig och ev lite sträv. Ölen blir absolut drickbara, men saknar den där riktigt rena, friska smaken som de bättre kommersiella ölen har vilket känns tråkigt. Som ni kanske förstår kolsyrejäser jag och misstänker att det är där skon klämmer. Jag har ingen möjlighet att lagra ölet kallare än 16 grader, och min hypotes är att det är bottensatsen som (kanske pga den höga lagringstemperaturen?) ger bismakerna. Ett exempel:

Mitt senaste öl var en riktigt välhumlad IPA som efter fem dagars primär tappades om till sekundär där den fick stå i tio dagar. Fyra dagar innan flasktappning torrhumlade jag den även med knappt 2gram/liter. Vid flasktappningen smakade jag även av ölet och kände absolut inga av de bismaker jag beskrivit tidigare, utan ölet smakade lent och mycket välhumlat. Efter två veckor på flaska uppkom dock bismaken samtidigt som jag upplevde att ölet tappat rejält i "humlighet". Jästen jag använder mig av är Safale S-04.

Är jag ensam om detta fenomen eller finns det fler som har liknande erfarenheter? Är det kanske dags att investera i fatutrustning eller tror ni problemet ligger någon annanstans?

Mvh
Daniel

Ursäkta bump, men är det verkligen ingen som gått från flaskjäsning till kolsyrning på fat som har någon uppfattning om detta? Alternativt har någon ide om varför smak och doft ändras som nämnt ovan efter ett par veckor på flaska.

Jag kan säga lite allmänt om skillnader som jag upplever med mina egna öl om jag primar eller tappar på fat.
Eftersom primingen ger en efterjäsning på flaskan så ökar alkoholhalten något.

Flaskölet håller betydligt bättre, men utvecklas också mer med tiden än om jag tappar på fat.
Fatölet tycker jag håller "bäst före" c:a 3-4 månader (lite beroende på öltyp).
Fatölet blir lite mer "ampert"/syrligare med tiden. Misstänker att det beror på att man fyller på mer kolsyra allteftersom trycket i fatet sjunker när man tar en öl.

Jag kan inte säga att jag märker de problem du har när jag tappar på flaska.
Tvärtom så tycker jag nog att flasktappat och primat öl nästan alltid är lite godare.
Å andra sidan så använder jag aldrig S-04 vilket jag personligen tycker är en ganska dålig jäst.
Sedan är jag noggrann att se till att minimera bottensatsen genom att göra en extra omtappning till fat innan jag tappar på flaska
(så kallad sekundärjäsning, vilket jag personligen föredrar)

Man kan ju efterjäsa på fatet (med sockertillsats) istället för att "tvångskarbonera". Även i fatet brukar det bli lite bottensats och en viss efterjäsning kan ske även om man inte tillsätter socker.

En fråga skulle kunna vara om storleken har någon betydelse. Annars skulle man kanske köpa Kenneths idé om att ett fortlöpande ipytsande av kolsyra skulle kunna försämra men om fatet får stå ifred kanske inte inte detta händer. Jag har haft tvångskarbonerade öl (alkoholstarka dock)som stått två år på fat, nallats av lite då och då men ändå utvecklats positivt.

Vid några tillfällen då jag både flaskat med efterjäsning och tvångskarbonerat samma öl på fat har jag upplevt en viss "jästighet" hos flaskölen. Det har då gällt lager. Det kanske har att göra med att flaskölen har fått stå lite varmare ett tag. Men det är klart - jag har också upplevt ibland att flaskölen blivit bättre - men det är inget jag kan säga har gällt generellt.