Hej
Apropå diskussionen om jäst kom jag att tänka på något jag läste på Slottskällans hemsida. Ingressen till presentationen av deras öl Vrak lyder såhär:
Den 11 oktober 1915 sänkte den brittiska ubåten HMS E19 det tyska lastfartyget SS Nicomedia utanför Ölands södra udde. Sommaren 1999 bärgades lite av besättningens öl av ett gäng dykare som kontaktade oss. I flaskorna fanns öl med fascinerande smak och inte minst lite levande jäst. En panel av rutinerade ölprovare sattes att utreda vad det var i flaskorna och kom fram till att det var ett veteöl som åldrats med behag. Lagringsomständigheterna var näst intill optimala, mörkt och kallt som det ju är på havets botten. Den jäst som hittats har odlats upp och har legat till grund för utvecklingen av Vrak. Detta innebär att Slottskällans Bryggeri inte bara tillverkar Sveriges enda veteöl utan vi tillverkar nu två olika.
Detta måste betyda att man kan spara sin jäst åtminstone 84 år, eller...
Mvh
Micke Granath
Jäst med evigt liv?
Moderatorer: Anders Boström, Webbgrupp
-
bryggaren
Jäst med evigt liv?
Hej Micke
Jag hade en fantastiskt tur att bli tillfrågad av Slottskällans Urban
Nilsson om jag var intresserad att prova ölen från Nicodemia. Eftersom jag
är mikrobiolog (forskar numera på stamceller) så var naturligtvis en av
Ubbes baktankar att jag skulle försöka ge mig på att väcka jästen till liv
igen. Det var ett erbjudande som jag inte kunde missa. En kväll kom Urban
över med nåra flaskor gamla rostiga flaskor från vraket. "Panelen" som
smakade ölen och försökte identifiera vad det var för typ av öl var Urban,
undertecknad, Lena Svanberg och Peter Högström. Ölen var absolut
fantastiskt. Kristallklar med vacker vitt skum. Frisk med mycket kolsyra,
men inte speciellt mycket beska. Vi beslöt oss för att med ledning av
smaken, fartygets hemma hamn osv att det måste ha varit ett veteöl. Livliga
disskutioner om maltsammansättning och humle vidtog. En historisk kväll.
Flaskan tog jag dagen efter till labbet och försökte få igång jästen igen på
några olika sätt. Till slut lyckades jag få fram några kolonier som jag
strök ut på en platta som jag sedan odlades upp igen. Doften ur ekolvarna
var fantastisk (framförallt när man odlade den i lägre temperaturer. Banan,
aprikoser, hallon. Mummmmmms!).
Hälsningar
Jessica
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: bryggarenPÅmollehemPUNKTse [mailto:bryggarenPÅmollehemPUNKTse]
Skickat: den 13 november 2004 14:05
Till: Prenumeranter Bryggaren
Ämne: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9656 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej
Apropå diskussionen om jäst kom jag att tänka på något jag läste på
Slottskällans hemsida. Ingressen till presentationen av deras öl Vrak lyder
såhär:
Den 11 oktober 1915 sänkte den brittiska ubåten HMS E19 det tyska
lastfartyget SS Nicomedia utanför Ölands södra udde. Sommaren 1999 bärgades
lite av besättningens öl av ett gäng dykare som kontaktade oss. I flaskorna
fanns öl med fascinerande smak och inte minst lite levande jäst. En panel av
rutinerade ölprovare sattes att utreda vad det var i flaskorna och kom fram
till att det var ett veteöl som åldrats med behag. Lagringsomständigheterna
var näst intill optimala, mörkt och kallt som det ju är på havets botten.
Den jäst som hittats har odlats upp och har legat till grund för
utvecklingen av Vrak. Detta innebär att Slottskällans Bryggeri inte bara
tillverkar Sveriges enda veteöl utan vi tillverkar nu två olika.
Detta måste betyda att man kan spara sin jäst åtminstone 84 år, eller...
Mvh
Micke Granath
Jag hade en fantastiskt tur att bli tillfrågad av Slottskällans Urban
Nilsson om jag var intresserad att prova ölen från Nicodemia. Eftersom jag
är mikrobiolog (forskar numera på stamceller) så var naturligtvis en av
Ubbes baktankar att jag skulle försöka ge mig på att väcka jästen till liv
igen. Det var ett erbjudande som jag inte kunde missa. En kväll kom Urban
över med nåra flaskor gamla rostiga flaskor från vraket. "Panelen" som
smakade ölen och försökte identifiera vad det var för typ av öl var Urban,
undertecknad, Lena Svanberg och Peter Högström. Ölen var absolut
fantastiskt. Kristallklar med vacker vitt skum. Frisk med mycket kolsyra,
men inte speciellt mycket beska. Vi beslöt oss för att med ledning av
smaken, fartygets hemma hamn osv att det måste ha varit ett veteöl. Livliga
disskutioner om maltsammansättning och humle vidtog. En historisk kväll.
Flaskan tog jag dagen efter till labbet och försökte få igång jästen igen på
några olika sätt. Till slut lyckades jag få fram några kolonier som jag
strök ut på en platta som jag sedan odlades upp igen. Doften ur ekolvarna
var fantastisk (framförallt när man odlade den i lägre temperaturer. Banan,
aprikoser, hallon. Mummmmmms!).
Hälsningar
Jessica
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: bryggarenPÅmollehemPUNKTse [mailto:bryggarenPÅmollehemPUNKTse]
Skickat: den 13 november 2004 14:05
Till: Prenumeranter Bryggaren
Ämne: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9656 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej
Apropå diskussionen om jäst kom jag att tänka på något jag läste på
Slottskällans hemsida. Ingressen till presentationen av deras öl Vrak lyder
såhär:
Den 11 oktober 1915 sänkte den brittiska ubåten HMS E19 det tyska
lastfartyget SS Nicomedia utanför Ölands södra udde. Sommaren 1999 bärgades
lite av besättningens öl av ett gäng dykare som kontaktade oss. I flaskorna
fanns öl med fascinerande smak och inte minst lite levande jäst. En panel av
rutinerade ölprovare sattes att utreda vad det var i flaskorna och kom fram
till att det var ett veteöl som åldrats med behag. Lagringsomständigheterna
var näst intill optimala, mörkt och kallt som det ju är på havets botten.
Den jäst som hittats har odlats upp och har legat till grund för
utvecklingen av Vrak. Detta innebär att Slottskällans Bryggeri inte bara
tillverkar Sveriges enda veteöl utan vi tillverkar nu två olika.
Detta måste betyda att man kan spara sin jäst åtminstone 84 år, eller...
Mvh
Micke Granath
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<
-
bryggaren
Jäst med evigt liv?
Det är inte utan att man blir lite avundsjuk... Milt uttryckt.
Betyder det man kan spara sin jäst betydligt längre än några månader som
brukar anges annars. Blir aldrig jästen helt död?
Mvh
Micke Granath
----- Original Message -----
From: <bryggarenPÅmollehemPUNKTse>
To: <PrenumeranterPÅavs01PUNKTactive24PUNKTcom>; <BryggarenPÅavs01PUNKTactive24PUNKTcom>
Sent: Monday, November 15, 2004 2:05 PM
Subject: SV: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9672 till Bryggaren skickat av "Jessica Heidrich"
<jessicaPUNKTheidrichPÅneuronovaPUNKTcom> ***
Hej Micke
Jag hade en fantastiskt tur att bli tillfrågad av Slottskällans Urban
Nilsson om jag var intresserad att prova ölen från Nicodemia. Eftersom jag
är mikrobiolog (forskar numera på stamceller) så var naturligtvis en av
Ubbes baktankar att jag skulle försöka ge mig på att väcka jästen till liv
igen. Det var ett erbjudande som jag inte kunde missa. En kväll kom Urban
över med nåra flaskor gamla rostiga flaskor från vraket. "Panelen" som
smakade ölen och försökte identifiera vad det var för typ av öl var Urban,
undertecknad, Lena Svanberg och Peter Högström. Ölen var absolut
fantastiskt. Kristallklar med vacker vitt skum. Frisk med mycket kolsyra,
men inte speciellt mycket beska. Vi beslöt oss för att med ledning av
smaken, fartygets hemma hamn osv att det måste ha varit ett veteöl. Livliga
disskutioner om maltsammansättning och humle vidtog. En historisk kväll.
Flaskan tog jag dagen efter till labbet och försökte få igång jästen igen på
några olika sätt. Till slut lyckades jag få fram några kolonier som jag
strök ut på en platta som jag sedan odlades upp igen. Doften ur ekolvarna
var fantastisk (framförallt när man odlade den i lägre temperaturer. Banan,
aprikoser, hallon. Mummmmmms!).
Hälsningar
Jessica
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: bryggarenPÅmollehemPUNKTse [mailto:bryggarenPÅmollehemPUNKTse]
Skickat: den 13 november 2004 14:05
Till: Prenumeranter Bryggaren
Ämne: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9656 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej
Apropå diskussionen om jäst kom jag att tänka på något jag läste på
Slottskällans hemsida. Ingressen till presentationen av deras öl Vrak lyder
såhär:
Den 11 oktober 1915 sänkte den brittiska ubåten HMS E19 det tyska
lastfartyget SS Nicomedia utanför Ölands södra udde. Sommaren 1999 bärgades
lite av besättningens öl av ett gäng dykare som kontaktade oss. I flaskorna
fanns öl med fascinerande smak och inte minst lite levande jäst. En panel av
rutinerade ölprovare sattes att utreda vad det var i flaskorna och kom fram
till att det var ett veteöl som åldrats med behag. Lagringsomständigheterna
var näst intill optimala, mörkt och kallt som det ju är på havets botten.
Den jäst som hittats har odlats upp och har legat till grund för
utvecklingen av Vrak. Detta innebär att Slottskällans Bryggeri inte bara
tillverkar Sveriges enda veteöl utan vi tillverkar nu två olika.
Detta måste betyda att man kan spara sin jäst åtminstone 84 år, eller...
Mvh
Micke Granath
Betyder det man kan spara sin jäst betydligt längre än några månader som
brukar anges annars. Blir aldrig jästen helt död?
Mvh
Micke Granath
----- Original Message -----
From: <bryggarenPÅmollehemPUNKTse>
To: <PrenumeranterPÅavs01PUNKTactive24PUNKTcom>; <BryggarenPÅavs01PUNKTactive24PUNKTcom>
Sent: Monday, November 15, 2004 2:05 PM
Subject: SV: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9672 till Bryggaren skickat av "Jessica Heidrich"
<jessicaPUNKTheidrichPÅneuronovaPUNKTcom> ***
Hej Micke
Jag hade en fantastiskt tur att bli tillfrågad av Slottskällans Urban
Nilsson om jag var intresserad att prova ölen från Nicodemia. Eftersom jag
är mikrobiolog (forskar numera på stamceller) så var naturligtvis en av
Ubbes baktankar att jag skulle försöka ge mig på att väcka jästen till liv
igen. Det var ett erbjudande som jag inte kunde missa. En kväll kom Urban
över med nåra flaskor gamla rostiga flaskor från vraket. "Panelen" som
smakade ölen och försökte identifiera vad det var för typ av öl var Urban,
undertecknad, Lena Svanberg och Peter Högström. Ölen var absolut
fantastiskt. Kristallklar med vacker vitt skum. Frisk med mycket kolsyra,
men inte speciellt mycket beska. Vi beslöt oss för att med ledning av
smaken, fartygets hemma hamn osv att det måste ha varit ett veteöl. Livliga
disskutioner om maltsammansättning och humle vidtog. En historisk kväll.
Flaskan tog jag dagen efter till labbet och försökte få igång jästen igen på
några olika sätt. Till slut lyckades jag få fram några kolonier som jag
strök ut på en platta som jag sedan odlades upp igen. Doften ur ekolvarna
var fantastisk (framförallt när man odlade den i lägre temperaturer. Banan,
aprikoser, hallon. Mummmmmms!).
Hälsningar
Jessica
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: bryggarenPÅmollehemPUNKTse [mailto:bryggarenPÅmollehemPUNKTse]
Skickat: den 13 november 2004 14:05
Till: Prenumeranter Bryggaren
Ämne: Jäst med evigt liv?
*** Brev nr. 9656 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej
Apropå diskussionen om jäst kom jag att tänka på något jag läste på
Slottskällans hemsida. Ingressen till presentationen av deras öl Vrak lyder
såhär:
Den 11 oktober 1915 sänkte den brittiska ubåten HMS E19 det tyska
lastfartyget SS Nicomedia utanför Ölands södra udde. Sommaren 1999 bärgades
lite av besättningens öl av ett gäng dykare som kontaktade oss. I flaskorna
fanns öl med fascinerande smak och inte minst lite levande jäst. En panel av
rutinerade ölprovare sattes att utreda vad det var i flaskorna och kom fram
till att det var ett veteöl som åldrats med behag. Lagringsomständigheterna
var näst intill optimala, mörkt och kallt som det ju är på havets botten.
Den jäst som hittats har odlats upp och har legat till grund för
utvecklingen av Vrak. Detta innebär att Slottskällans Bryggeri inte bara
tillverkar Sveriges enda veteöl utan vi tillverkar nu två olika.
Detta måste betyda att man kan spara sin jäst åtminstone 84 år, eller...
Mvh
Micke Granath
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<
-
bryggaren
Jäst med evigt liv?
Man kanske inte blir klokare men det är roligt om inte annat att spåna lite...Betyder det man kan spara sin jäst betydligt längre än några månader som
brukar anges annars. Blir aldrig jästen helt död?
Eftersom "jäst" är en samling individer, bör det räcka rent teoretiskt med att en några enstaka celler överlever för att man ska kunna få liv i populationen igen. Hur mycket jäst som finns i en flaska är ju ganska svårt att säga men jag uppskattar det till kanske storleksordingen 500 miljoner celler från början eller liknande per 33 cl om den primats. Utan tvekan så måste rimligen nästan alla celler ha varit döda i en ölflaska som är 84 år gammal?
Om varenda cell av de 500 miljonerna dör, skulle det vara helt omöjligt att *odla* upp den igen. Fast ju färre celler som överlevt ju svårare och mer tidsödande måste det rimligen vara att odla upp den igen.
84 år imponerande. Skulle vara intressant och höra om Jessica hade någon uppfattning om ungefär hur många levande
celler som fanns per flaska om det inte är hemligt vilket man skulle kunna tänka sig?
Om man leker med tanken att antalet levande celler är exponentiellt avtagande på slutet och antar att det fanns 1000 levande celler kvar i flaskan efter 84 år så skulle i snitt bara 14.5% av kvarvarande celler dött per år.
Jag har lekt med några enkla modeller om hur jästen dör, och autolyserar och jag misstänker nog att autolys en en förutsättning för att jästen ska kunna överleva så länge? De celler som autolyserar blir ju "mat" till de som är kvar. Hade man haft en isolerad cell legat i 84 år så hade nog sannolikheten för att den levt varit flera storleksordningar mindre än motsvarande 1000/500 miljoner?
En expoentiellt avtagande antal levande celler innebär ju att sannolikheten för att en given cell ska dö är konstant under hela lagring, vilken jag tycker vore fullständigt orimligt om det inte vore för autolys som tillför näring och kraft till kvarvarande celler. Under de 82 dagarna i kylen ter sig sambandet ganska linjärt, vilket jag tycker är ganska logisk om ingen autolys sker. Det jag hoppas är att cellerna ska börja autolysera och flacka av kurvan.
Vore intressant att höra om Jessica har några mer idéer om detta?
Bortsett ifrån om det är praktiskt eller inte så vore det intressant att förstå exakt hur jästen går tillväga för att överleva så länge.
/Fredrik
-
bryggaren
Jäst med evigt liv?
Hej!!
Inte vet jag men, vad jag har förstått så borde man kunna odla upp
jästceller från döda celler om man bara har tillräckligt med arvsmassa,
vilket borde finnas massor av i en 33 cl flaska. Inympa denna arvsmassa i en
nu levande jästcell som då om man har tur övertar denna "cellskal" och
börjar föröka sig och börjar dela sig och man har en identisk jästcell som
då bryggdes innan det sjönk ner i havets botten. Men till detta krävs ett
proffessionellt handhavande få förunnat. Exkt.hur man går tillväga när man
tömmer levande jästceller på dess arvsmassa och hur man kan få den gamla
arvsmassan att anpassa sig till sin nya miljö och börja reproducera sig
själv. Vet jag inget om!!
Om ens detta är sant vet jag heller inte.
Bara rent hypotetiska spekulationer!!!
Harry Sirviö
Hitta rätt på nätet med MSN Sök http://search.msn.se/
Inte vet jag men, vad jag har förstått så borde man kunna odla upp
jästceller från döda celler om man bara har tillräckligt med arvsmassa,
vilket borde finnas massor av i en 33 cl flaska. Inympa denna arvsmassa i en
nu levande jästcell som då om man har tur övertar denna "cellskal" och
börjar föröka sig och börjar dela sig och man har en identisk jästcell som
då bryggdes innan det sjönk ner i havets botten. Men till detta krävs ett
proffessionellt handhavande få förunnat. Exkt.hur man går tillväga när man
tömmer levande jästceller på dess arvsmassa och hur man kan få den gamla
arvsmassan att anpassa sig till sin nya miljö och börja reproducera sig
själv. Vet jag inget om!!
Om ens detta är sant vet jag heller inte.
Bara rent hypotetiska spekulationer!!!
Harry Sirviö
_________________________________________________________________From: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
Reply-To: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
To: Prenumeranter Bryggaren
Subject: Re: Jäst med evigt liv?
Date: Mon, 15 Nov 2004 20:05:28 +0100
*** Brev nr. 9675 till Bryggaren skickat av "Fredrik"
<carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom> ***
Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<Man kanske inte blir klokare men det är roligt om inte annat att spånaBetyder det man kan spara sin jäst betydligt längre än några månader som
brukar anges annars. Blir aldrig jästen helt död?
lite...
Eftersom "jäst" är en samling individer, bör det räcka rent teoretiskt med
att en några enstaka celler överlever för att man ska kunna få liv i
populationen igen. Hur mycket jäst som finns i en flaska är ju ganska svårt
att säga men jag uppskattar det till kanske storleksordingen 500 miljoner
celler från början eller liknande per 33 cl om den primats. Utan tvekan så
måste rimligen nästan alla celler ha varit döda i en ölflaska som är 84 år
gammal?
Om varenda cell av de 500 miljonerna dör, skulle det vara helt omöjligt att
*odla* upp den igen. Fast ju färre celler som överlevt ju svårare och mer
tidsödande måste det rimligen vara att odla upp den igen.
84 år imponerande. Skulle vara intressant och höra om Jessica hade någon
uppfattning om ungefär hur många levande
celler som fanns per flaska om det inte är hemligt vilket man skulle kunna
tänka sig?
Om man leker med tanken att antalet levande celler är exponentiellt
avtagande på slutet och antar att det fanns 1000 levande celler kvar i
flaskan efter 84 år så skulle i snitt bara 14.5% av kvarvarande celler dött
per år.
Jag har lekt med några enkla modeller om hur jästen dör, och autolyserar
och jag misstänker nog att autolys en en förutsättning för att jästen ska
kunna överleva så länge? De celler som autolyserar blir ju "mat" till de
som är kvar. Hade man haft en isolerad cell legat i 84 år så hade nog
sannolikheten för att den levt varit flera storleksordningar mindre än
motsvarande 1000/500 miljoner?
En expoentiellt avtagande antal levande celler innebär ju att sannolikheten
för att en given cell ska dö är konstant under hela lagring, vilken jag
tycker vore fullständigt orimligt om det inte vore för autolys som tillför
näring och kraft till kvarvarande celler. Under de 82 dagarna i kylen ter
sig sambandet ganska linjärt, vilket jag tycker är ganska logisk om ingen
autolys sker. Det jag hoppas är att cellerna ska börja autolysera och
flacka av kurvan.
Vore intressant att höra om Jessica har några mer idéer om detta?
Bortsett ifrån om det är praktiskt eller inte så vore det intressant att
förstå exakt hur jästen går tillväga för att överleva så länge.
/Fredrik
Hitta rätt på nätet med MSN Sök http://search.msn.se/