Hundraårig
Postat: torsdag 2004-01-15 01:00
Intressant att man på detta sätt avsiktligt lät ölet bli syrligt, och
uppskattade det som en juldelikatess. Att blanda gammalt, syrligt öl med
ungt öl låter som en svensk motsvarighet till gueuze-lambic. Metoden
funkar antagligen bra, men liksom i lambic-byggerierna kommer man med
tiden säkert att hitta ättiksyrabaketerier i tunnan. På ett år kan det
bli mycket ättika, så den ideala placeringen av tappen är nog en bit
under tunnans mittpunkt
I ett lambic-bryggeri, där man är mycket noga med att inte ändra på
förutsättningarna för ölproduktionen, kan olika tunnor från samma
bryggning få väldigt olika smak. Särskilt varierar koncentrationerna av
mjölk- ock ättiksyra. Beroende på väderväxlingar och annat blev säkert
hundråringen olika från jul till jul. Det måste ha varit lika spännande
att prova tunnan varje Anna-dag.
Jakob
-----Original Message-----
Subject: Hundraårigt öl
*** Brev nr. 8661 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej!
Jag läser just nu verket "Ölets historia i Sverige" av Harald Tunæus.
Mycket intressant.
Från 1600-talet och framåt fanns det något som kallades för hundraårigt
öl. Det gick till så att man bryggde ett öl på ett speciellt sätt för
att sedan lagra det på träfat med en tapp inslagen mitt i bottnen på den
liggande tunnan. Vid jul varje år tappades det lagom infekterade,
syrliga ölet på flaska. Pga placeringen av tappen fick man bara ut
hälften av ölet. Tomrummet i fatet fylldes upp med nybryggt öl för att
göra om proceduren nästa år vid jultid. Det kallades hundraårigt för att
man år efter år gjorde om samma procedur även om det bara var mycket,
mycket små mängder som var kvar från den ursprungliga bryggningen.
Enlig författaren fanns det, vid bokens tryckning 1968, fortfarande kvar
sådant öl. Därför undrar jag nu om det är någon som vet om det
någonstans finns sk hundraårigt öl? Jag skulle kunna ge ganska mycket
för att prova ett glas av denna specialitet. Annars får man väl sätta
igång nu så kanske eventuella barnbarn kan njuta hundraårigt öl.
Mvh
Micke Granath
uppskattade det som en juldelikatess. Att blanda gammalt, syrligt öl med
ungt öl låter som en svensk motsvarighet till gueuze-lambic. Metoden
funkar antagligen bra, men liksom i lambic-byggerierna kommer man med
tiden säkert att hitta ättiksyrabaketerier i tunnan. På ett år kan det
bli mycket ättika, så den ideala placeringen av tappen är nog en bit
under tunnans mittpunkt
I ett lambic-bryggeri, där man är mycket noga med att inte ändra på
förutsättningarna för ölproduktionen, kan olika tunnor från samma
bryggning få väldigt olika smak. Särskilt varierar koncentrationerna av
mjölk- ock ättiksyra. Beroende på väderväxlingar och annat blev säkert
hundråringen olika från jul till jul. Det måste ha varit lika spännande
att prova tunnan varje Anna-dag.
Jakob
-----Original Message-----
Subject: Hundraårigt öl
*** Brev nr. 8661 till Bryggaren skickat av "Micke & Annalena"
<mickePÅvayaPUNKTse> ***
Hej!
Jag läser just nu verket "Ölets historia i Sverige" av Harald Tunæus.
Mycket intressant.
Från 1600-talet och framåt fanns det något som kallades för hundraårigt
öl. Det gick till så att man bryggde ett öl på ett speciellt sätt för
att sedan lagra det på träfat med en tapp inslagen mitt i bottnen på den
liggande tunnan. Vid jul varje år tappades det lagom infekterade,
syrliga ölet på flaska. Pga placeringen av tappen fick man bara ut
hälften av ölet. Tomrummet i fatet fylldes upp med nybryggt öl för att
göra om proceduren nästa år vid jultid. Det kallades hundraårigt för att
man år efter år gjorde om samma procedur även om det bara var mycket,
mycket små mängder som var kvar från den ursprungliga bryggningen.
Enlig författaren fanns det, vid bokens tryckning 1968, fortfarande kvar
sådant öl. Därför undrar jag nu om det är någon som vet om det
någonstans finns sk hundraårigt öl? Jag skulle kunna ge ganska mycket
för att prova ett glas av denna specialitet. Annars får man väl sätta
igång nu så kanske eventuella barnbarn kan njuta hundraårigt öl.
Mvh
Micke Granath