Re dekoktion

Här finns arkivet med inlägg från emaillistan Bryggaren skrivna innan 2006-07-01

Moderatorer: Anders Boström, Webbgrupp

kalle.kes

Re dekoktion

Inlägg av kalle.kes »

<multicontent type=multipart/alternative>



<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0 Transitional//EN">
<HTML><HEAD>
<META content="text/html; charset=iso-8859-1" http-equiv=Content-Type>
<META content="MSHTML 5.00.2920.0" name=GENERATOR>
<STYLE></STYLE>
</HEAD>
<BODY bgColor=#ffffff>
<DIV> </DIV></BODY></HTML>
Användarens profilbild
Anders Boström
Vattenbehandlare
Vattenbehandlare
Inlägg: 224
Blev medlem: fredag 2006-10-27 13:33
Ort: Kongsmarken

Re dekoktion

Inlägg av Anders Boström »

Hej
För er som inte kan läsa word-dokument så kommer här Kalles text igen.
mvh
/anders

-----------------------------------------------------------------
DEKOKTIONSMÄSKNING

För det första så måste man fråga sig varför man vill göra en dekoktionsmäskning. Förr i tiden så använde man sig av detta för att få ut mera av en mindre modifierad malt än vad som finns tillgänglig idag brukar man läsa. Detta är inte hela sanningen, man använde sig av denna metoden för att på så sätt få ett mycket fylligare öl. Jag har utfört en mängd olika dekoktionsmäskningar som sedan jämförts i blindtest med samma recept gjorda med stegmäskningar (infusion). I samtliga fall har testpanelen föredragit den som varit infusion, stegmäskad. Detta gäller mäskningar utförda efter vanligt tillvägagångssätt. Alltså när man startar med en relativt tunn mäsk och sedan drar av tjockmäsk för upphettning med inlagda raster och sedan kokning. Sista avdraget brukar bestå enbart av tunnmäsk för att på så sätt inaktivera enzymerna. Jag gjorde i testen tvåstegs och trestegs dekoktioner. Vad som var utmärkande för dekoktionerna var att man fick med mera tannin i vörten vilket medförde att
utfällningen av proteiner blev bättre, samt att pH värdet blev högre vilket i sin tur medförde ett högre utbyte av humlen. Med andra ord, dekoktionsmäskningen gav ett blankare och beskare öl.

Efter ett tag fick jag tag i annan litteratur ang dekoktionsmäskning och denna visade ett helt annat schema. Här var det inte bara frågan om att dra ifrån och koka, utan här gick man verkligen på djupet vad gäller pH inverkan på enzymerna. Denna tjeckiska dekoktionsmäskning ger ett mycket brödigt öl med väldigt högt Fg. När vörten startade på 410 Öchsle så stannade den på 140 Öchsle, referensbrygden stannade på 80 Öchsle. Eftersom jag även här ville ha en infusion stegmäskning att jämföra med så byggde jag ett recept med ett ganska så komplicerat schema för att kopiera dekoktionsschemat. Här var det inte frågan om någon tunn mäsk inte, nej mäsken måste vara mycket tjock för att på så vis gynna a-amylas, max 2,5 liter vatten/kg malt får användas. Temperaturen vid inmäskningen ska vara 370C och första avdraget av tjockmäsk måste upp direkt till 700C med rast innan kokning. Andra avdraget ska även det direkt upp till 700C med rast innan kokning. Temperaturen i huvudmäsken ska när detta
tillförs igen bli 700C. Slutligen tillför man vatten med lagom temperatur för att få 750C i mäsken och den totala mäskvolymen som man normalt arbetar med.

Detta var endast en tvåstegs metod, men jag såg ingen anledning till att använda trestegs eftersom denna ger i alla avseenden det jag eftersträvade. Även här segrade den ölen som jag gjort med den lite komplicerade infusion stegmäskningen i blindtestet, men det var också det jag väntat mig. Den enda skillnaden av kokningen blev även här att ölen fick lite mer beska och blev lite blankare. Det som ger de stora effekterna är inte själva kokningen utan temperaturerna vid rasterna, mängden vatten i mäsken och framförallt pH värdet. Genom att hela tiden arbeta med en väldigt tjock mäsk så gynnas nästan uteslutande a-amylas och genom att hålla proteinrasten efter att a-amylas gjort sitt så hålls pH värdet så pass högt att nästan uteslutande a-amylas kan arbeta. Jag hade större möjlighet att styra detta förhållande med infusion stegmäskningen varför också denna stannade på ett lite högre Fg än dekoktionsmäskningen. Vad gäller utbytet så gav dekoktionsmäskningen 94% och infusion stegmäskning
93,5%. Jag valde att här använda malt med lite grövre malning än vad jag brukar använda. Vanligen understiger sällan mitt utbyte 96% vid en infusions stegmäskning.

För mig finns det ingen som helst anledning att hålla på med dekoktioner eftersom de varken tillför någon önskad smak eller ger mig större utbyte. Hur det förhåller sig med äldre tiders malt låter jag vara osagt då jag av naturliga skäl inte provat den malten. Jag tror istället att detta är en gammal kvarleva av inbillad effekt bland världens bryggare. Vid en vetenskaplig test som utfördes i Tyskland så kom man fram till att skillnaden mellan de båda metoderna gav ytterst små skillnader i det färdiga ölet, till det bättre eller sämre framgick inte. Här avsåg testerna då själva kokningen. Att temperaturerna, vattenmängden och pH värdet ger väldigt stora skillnader är tveklöst sant, men just själva kokningen tillför inget annat än tannin som i många fall anses som en bismak. För de som har någon annan uppfattning om dekoktionsmäskning och som fått andra resultat än jag genom blindtester så må ni göra vad ni kan för att övertyga mig om dess överlägsenhet med kokning av mäsken. Om man sen
ändå vill hålla på med detta för att till fullo följa ett recept eller av traditionsbundenhet är ju helt i sin ordning.

Karl-Erik Svensson
Email: kallePUNKTkesPÅswipnetPUNKTse

--
-------------------------------------------
----------- Anders Boström ---------------
- Möllehem 040 441150 -
- 240 13 Genarp 0708 282012 -
-------------------------------------------
kalle.kes

Re dekoktion

Inlägg av kalle.kes »

DEKOKTIONSMÄSKNING

För det första så måste man fråga sig varför man vill göra en dekoktionsmäskning. Förr i tiden så använde man sig av detta för att få ut mera av en mindre modifierad malt än vad som finns tillgänglig idag brukar man läsa. Detta är inte hela sanningen, man använde sig av denna metoden för att på så sätt få ett mycket fylligare öl. Jag har utfört en mängd olika dekoktionsmäskningar som sedan jämförts i blindtest med samma recept gjorda med stegmäskningar (infusion). I samtliga fall har testpanelen föredragit den som varit infusion, stegmäskad. Detta gäller mäskningar utförda efter vanligt tillvägagångssätt. Alltså när man startar med en relativt tunn mäsk och sedan drar av tjockmäsk för upphettning med inlagda raster och sedan kokning. Sista avdraget brukar bestå enbart av tunnmäsk för att på så sätt inaktivera enzymerna. Jag gjorde i testen tvåstegs och trestegs dekoktioner. Vad som var utmärkande för dekoktionerna var att man fick med mera tannin i vörten vilket medförde att utfällningen av proteiner blev bättre, samt att pH värdet blev högre vilket i sin tur medförde ett högre utbyte av humlen. Med andra ord, dekoktionsmäskningen gav ett blankare och beskare öl.

Efter ett tag fick jag tag i annan litteratur ang dekoktionsmäskning och denna visade ett helt annat schema. Här var det inte bara frågan om att dra ifrån och koka, utan här gick man verkligen på djupet vad gäller pH inverkan på enzymerna. Denna tjeckiska dekoktionsmäskning ger ett mycket brödigt öl med väldigt högt Fg. När vörten startade på 410 Öchsle så stannade den på 140 Öchsle, referensbrygden stannade på 80 Öchsle. Eftersom jag även här ville ha en infusion stegmäskning att jämföra med så byggde jag ett recept med ett ganska så komplicerat schema för att kopiera dekoktionsschemat. Här var det inte frågan om någon tunn mäsk inte, nej mäsken måste vara mycket tjock för att på så vis gynna a-amylas, max 2,5 liter vatten/kg malt får användas. Temperaturen vid inmäskningen ska vara 370C och första avdraget av tjockmäsk måste upp direkt till 700C med rast innan kokning. Andra avdraget ska även det direkt upp till 700C med rast innan kokning. Temperaturen i huvudmäsken ska när detta tillförs igen bli 700C. Slutligen tillför man vatten med lagom temperatur för att få 750C i mäsken och den totala mäskvolymen som man normalt arbetar med.

Detta var endast en tvåstegs metod, men jag såg ingen anledning till att använda trestegs eftersom denna ger i alla avseenden det jag eftersträvade. Även här segrade den ölen som jag gjort med den lite komplicerade infusion stegmäskningen i blindtestet, men det var också det jag väntat mig. Den enda skillnaden av kokningen blev även här att ölen fick lite mer beska och blev lite blankare. Det som ger de stora effekterna är inte själva kokningen utan temperaturerna vid rasterna, mängden vatten i mäsken och framförallt pH värdet. Genom att hela tiden arbeta med en väldigt tjock mäsk så gynnas nästan uteslutande a-amylas och genom att hålla proteinrasten efter att a-amylas gjort sitt så hålls pH värdet så pass högt att nästan uteslutande a-amylas kan arbeta. Jag hade större möjlighet att styra detta förhållande med infusion stegmäskningen varför också denna stannade på ett lite högre Fg än dekoktionsmäskningen. Vad gäller utbytet så gav dekoktionsmäskningen 94% och infusion stegmäskning 93,5%. Jag valde att här använda malt med lite grövre malning än vad jag brukar använda. Vanligen understiger sällan mitt utbyte 96% vid en infusions stegmäskning.

För mig finns det ingen som helst anledning att hålla på med dekoktioner eftersom de varken tillför någon önskad smak eller ger mig större utbyte. Hur det förhåller sig med äldre tiders malt låter jag vara osagt då jag av naturliga skäl inte provat den malten. Jag tror istället att detta är en gammal kvarleva av inbillad effekt bland världens bryggare. Vid en vetenskaplig test som utfördes i Tyskland så kom man fram till att skillnaden mellan de båda metoderna gav ytterst små skillnader i det färdiga ölet, till det bättre eller sämre framgick inte. Här avsåg testerna då själva kokningen. Att temperaturerna, vattenmängden och pH värdet ger väldigt stora skillnader är tveklöst sant, men just själva kokningen tillför inget annat än tannin som i många fall anses som en bismak. För de som har någon annan uppfattning om dekoktionsmäskning och som fått andra resultat än jag genom blindtester må göra vad ni kan för att övertyga mig om dess överlägsenhet med kokning av mäsken. Om man sen ändå vill hålla på med detta för att till fullo följa ett recept eller av traditionsbundenhet är ju helt i sin ordning.

Karl-Erik Svensson

Email: kallePUNKTkesPÅswipnetPUNKTse

<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0 Transitional//EN">
<HTML><HEAD>
<META content="text/html; charset=iso-8859-1" http-equiv=Content-Type>
<META content="MSHTML 5.00.2920.0" name=GENERATOR>
<STYLE></STYLE>
</HEAD>
<BODY bgColor=#ffffff>
<DIV><B><FONT face=Arial>
<P>DEKOKTIONSMÄSKNING</P></B></FONT><FONT face=Arial size=2>
<P>För det första så måste man fråga sig varför man vill göra en
dekoktionsmäskning. Förr i tiden så använde man sig av detta för att få ut mera
av en mindre modifierad malt än vad som finns tillgänglig idag brukar man läsa.
Detta är inte hela sanningen, man använde sig av denna metoden för att på så
sätt få ett mycket fylligare öl. Jag har utfört en mängd olika
dekoktionsmäskningar som sedan jämförts i blindtest med samma recept gjorda med
stegmäskningar (infusion). I samtliga fall har testpanelen föredragit den som
varit infusion, stegmäskad. Detta gäller mäskningar utförda efter vanligt
tillvägagångssätt. Alltså när man startar med en relativt tunn mäsk och sedan
drar av tjockmäsk för upphettning med inlagda raster och sedan kokning. Sista
avdraget brukar bestå enbart av tunnmäsk för att på så sätt inaktivera
enzymerna. Jag gjorde i testen tvåstegs och trestegs dekoktioner. Vad som var
utmärkande för dekoktionerna var att man fick med mera tannin i vörten vilket
medförde att utfällningen av proteiner blev bättre, samt att pH värdet blev
högre vilket i sin tur medförde ett högre utbyte av humlen. Med andra ord,
dekoktionsmäskningen gav ett blankare och beskare öl.</P>
<P>Efter ett tag fick jag tag i annan litteratur ang dekoktionsmäskning och
denna visade ett helt annat schema. Här var det inte bara frågan om att dra
ifrån och koka, utan här gick man verkligen på djupet vad gäller pH inverkan på
enzymerna. Denna tjeckiska dekoktionsmäskning ger ett mycket brödigt öl med
väldigt högt Fg. När vörten startade på 41<SUP>0</SUP> Öchsle så stannade den på
14<SUP>0</SUP> Öchsle, referensbrygden stannade på 8<SUP>0</SUP> Öchsle.
Eftersom jag även här ville ha en infusion stegmäskning att jämföra med så
byggde jag ett recept med ett ganska så komplicerat schema för att kopiera
dekoktionsschemat. Här var det inte frågan om någon tunn mäsk inte, nej mäsken
måste vara mycket tjock för att på så vis gynna a-amylas, max 2,5 liter
vatten/kg malt får användas. Temperaturen vid inmäskningen ska vara
37<SUP>0</SUP>C och första avdraget av tjockmäsk måste upp direkt till
70<SUP>0</SUP>C med rast innan kokning. Andra avdraget ska även det direkt upp
till 70<SUP>0</SUP>C med rast innan kokning. Temperaturen i huvudmäsken ska när
detta tillförs igen bli 70<SUP>0</SUP>C. Slutligen tillför man vatten med lagom
temperatur för att få 75<SUP>0</SUP>C i mäsken och den totala mäskvolymen som
man normalt arbetar med.</P>
<P>Detta var endast en tvåstegs metod, men jag såg ingen anledning till att
använda trestegs eftersom denna ger i alla avseenden det jag eftersträvade. Även
här segrade den ölen som jag gjort med den lite komplicerade infusion
stegmäskningen i blindtestet, men det var också det jag väntat mig. Den enda
skillnaden av kokningen blev även här att ölen fick lite mer beska och blev lite
blankare. Det som ger de stora effekterna är inte själva kokningen utan
temperaturerna vid rasterna, mängden vatten i mäsken och framförallt pH värdet.
Genom att hela tiden arbeta med en väldigt tjock mäsk så gynnas nästan
uteslutande a-amylas och genom att hålla proteinrasten efter att a-amylas gjort
sitt så hålls pH värdet så pass högt att nästan uteslutande a-amylas kan arbeta.
Jag hade större möjlighet att styra detta förhållande med infusion
stegmäskningen varför också denna stannade på ett lite högre Fg än
dekoktionsmäskningen. Vad gäller utbytet så gav dekoktionsmäskningen 94% och
infusion stegmäskning 93,5%. Jag valde att här använda malt med lite grövre
malning än vad jag brukar använda. Vanligen understiger sällan mitt utbyte 96%
vid en infusions stegmäskning.</P>
<P>För mig finns det ingen som helst anledning att hålla på med dekoktioner
eftersom de varken tillför någon önskad smak eller ger mig större utbyte. Hur
det förhåller sig med äldre tiders malt låter jag vara osagt då jag av naturliga
skäl inte provat den malten. Jag tror istället att detta är en gammal kvarleva
av inbillad effekt bland världens bryggare. Vid en vetenskaplig test som
utfördes i Tyskland så kom man fram till att skillnaden mellan de båda metoderna
gav ytterst små skillnader i det färdiga ölet, till det bättre eller sämre
framgick inte. Här avsåg testerna då själva kokningen. Att temperaturerna,
vattenmängden och pH värdet ger väldigt stora skillnader är tveklöst sant, men
just själva kokningen tillför inget annat än tannin som i många fall anses som
en bismak. För de som har någon annan uppfattning om dekoktionsmäskning och som
fått andra resultat än jag genom blindtester må göra vad ni kan för att övertyga
mig om dess överlägsenhet med kokning av mäsken. Om man sen ändå vill hålla på
med detta för att till fullo följa ett recept eller av traditionsbundenhet är ju
helt i sin ordning.</P>
<P>Karl-Erik Svensson</P>
<P>Email: kallePUNKTkesPÅswipnetPUNKTse</P></FONT></DIV></BODY></HTML>
Låst