On Thu, 06 Apr 2000, you wrote:
%_*** Brev nr. 3826 till Bryggaren skickat av FredrikStahl<FredrikPUNKTStahlPÅmathPUNKTumuPUNKTse> ***
Brev till bryggaren: bryggarenPÅshbfPUNKTmollehemPUNKTse <<<
avsluta prenumeration: request-bryggarenPÅshbfPUNKTmollehemPUNKTse <<<
Jag har hört att höga halter kloridjoner i bryggvattnet är till nackdel
pga risken för att få tetra- (eller om det var penta-) klorfenol i den
färdiga produkten.
Detta fick jag förklarat i en hembryggningsbutik som motiverade
försäljning av aktivt kol med att det används för att avlägsna klorider i
vatten innan ölbryggning. Det ska dock tilläggas att samma butik sålde
humle som endast var märkt med typ och vikt, ingen alfasyrahalt, samt att
den var förpackad i små genomskinliga plastpåsar som häftats ihop en gång,
dessa förvarades på en hylla i rumstemperatur.
Informationskällan kanske därför inte var den bästa...
Om man då utgår ifrån vad föregående talare skrev, dvs att man önskar en
viss mängd kloridjoner i vattnet, varför är detta önskvärt ?
/Håkan H.
De menar inte kloridjoner utan klorerat vatten, alltså klor (HOCl när det
är löst i vatten) eller kloramin (i princip klor + ammoniak) som
vattenverket använder för att kontrollera bakterier i vattenledningsnätet.
HOCl kan tas bort genom filtrering med aktivt kol, kloramin lär vara
svårare. Ett annat sätt lär vara att koka vattnet och låta det svalna, så
att kloret ångar bort. Så vitt jag vet så är klorhalterna så gott som
försumbara på de flesta ställen i Sverige, vi har ju så bra vatten. Har nån
av er problem med klor i vattnet?
........
.........
/Fredrik Ståhl
Visst menar de klorerat vatten, men detta är INTE klor, utan antagligen
hypoklorit eller kloramin, som du mycket riktigt säger. Det är viktigt
att man skiljer på klor och klorföreningar, annars uppstår lätt
missförstånd. Ett grundämne som ingår i andra kemiska
föreningar, ger INTE dessa föreningar samma egenskaper som
grundämnet, tvärtom, de har i regel mycket olika egenskaper.
Exempel: Klor (Cl2) är en färglös, starkt luktande, mycket giftig
gas vid rumstemperatur. Kloridjonen (Cl-) däremot, är en helt
"ofarlig" jon som är oumbärlig för alla djurorganismer och som ingår
i många salter, ex.vis vanligt bordsalt (NaCl = Na+Cl-). Hypoklorit
(ClO-) är en annan kemisk förening där kloratomen ingår. Den används
bl.a. av reningsverk till att döda bakterier i vatten, men också i
blekmedlet klorin (=natriumhypoklorit = Na+ClO-).
Ofta förekommande missförstånd:
- Kloridjonen tolkas som en potentiell klor källa, som skulle kunna
bilda klorerade kolväten, exempelvis klorfenol.
Så är inte fallet !
- Det är inte klor som ingår i blekmedlet klorin. Detta missförstånd
kommer antagligen ifrån det engelska ordet för KLOR = CHLORINE.
Det är hypoklorit som är den verksamma beståndsdelen i klorin.
Däremot ska man se upp med hur man använder hypoklorit !
Vid "vanlig" vattenbehandling, dvs. reningsverkens användning eller
bryggarens rengöring av flaskor och dylikt, sönderdelas hypokloriten
till kloridjoner och syrgas, dvs helt ofarliga ämnen. Detta sönderfall
går fortare i ljus eller vid uppvärming, vilket är anledningen till att
det är kallvattnet (från reningsverket) som anses vara bakteriefritt, och
varför man ska rengöra sin ölutrustning med klorin i kall vatten och
skölja med varmt vatten.
Det är alltså INTE så att KLOR ångar bort när man kokar vatten med
hypoklorit i, utan hypokloriten sönderdelas till kloridjoner och syrgas !
Skulle man däremot ha en SUR lösning av något, t.ex. en mäsk (varför
man nu skulle vilja tillsätta klorin till mäsken...), så sönderdelas
hypokloriten till KLOR (dvs. den giftiga gasen) och vatten.
En sista kommentar om försummbarheten av hypoklorit i vattnet:
Om bryggvattnet som används har värmts upp så lär enligt ovanstående
förklaring MYCKET LITE (=troligtvis helt försumbart) hypoklorit kvarstå
när vattnet blir surt under mäskningen (om det inte till och med är så
att vattnet är i det närmaste hypokloritfritt när det når oss konsumenter).
/Micael Baudin