Hej!
Jag har nu inte själv lämnat in mina öl till bedömning men här hänger ju både en del vana tävlingsbryggare och en del som dömer öl. Jag undrar vad folk ffa får anmärkningar på i fråga särskilt om felsmaker. Att en öl inte är helt typriktig är en sak, den kan smaka bra ändå, men vilka felsmaker och avvikelser är det man vanligast får anmärkning på? Det kanske är en blandad kompott men vad ser ni domare som det sörsta problemet för oss hembryggare, var fallerar det? Oxidation? DMS? Jästsmaker, fenoler, estrar? Smörkola? Adstringens?
Ni som lämnnar in för bedömning, vad har varit vanligaste anmärkningarna, har ni kunnat arbeta bort det efter påpekanden?
Mvh
Love
Vanligaste felen vid bedömning
Moderatorer: martinb, Webbgrupp
-
brandemannen
- Torrhumlare
- Inlägg: 136
- Blev medlem: onsdag 2010-08-25 13:16
-
Klas Welin
- Torrhumlare
- Inlägg: 174
- Blev medlem: torsdag 2008-01-24 21:07
- Ort: Stockholm
Re: Vanligaste felen vid bedömning
Jag har fått kommentarer som "trött" och/eller "oxiderad". "Skalkärvhet/astringens" har jag också hört nämnas.
De som har bedömts som trötta och oxiderade har ibland varit av sån typ att de mår bäst av att dricka färska. Men jag har försökt tänka igenom processerna, speciellt vid flasktappningen, och undvika syresättning så mycket som det går. Likaså försöka använda fräsch malt.
Skalkärvheten tycker jag är lite lurigare att komma tillrätta med. Jag började med att städa ur mäsk- och kokkärlen ordentligt, så det inte satt några maltrester eller annat skräp kvar där. Sen har jag tänkt köpa en ordentlig maltkross, så att det blir bra krossat. Sedan brukar jag ofta göra en utmäskning med dekoktion och jag har funderat på om den (tunna) delmäsken har kunnat ha med saken att göra. Men andra öl som jag gjort så med har inte fått någon direkt skalkärvhet, så jag tror inte problemet ligger där. Ibland undrar jag om det inte kan vara (torr-)humlerester som orsakar problemet, då de antagligen drar med sig en del gammal jäst och andra astringenta partiklar. Och givetvis håller jag stenkoll på temperaturerna vid lakning och mäskning
Det finns ju rätt många faktorer att ta hänsyn till, så jag försöker förbättra lite här och där i utrustning och processer...
De som har bedömts som trötta och oxiderade har ibland varit av sån typ att de mår bäst av att dricka färska. Men jag har försökt tänka igenom processerna, speciellt vid flasktappningen, och undvika syresättning så mycket som det går. Likaså försöka använda fräsch malt.
Skalkärvheten tycker jag är lite lurigare att komma tillrätta med. Jag började med att städa ur mäsk- och kokkärlen ordentligt, så det inte satt några maltrester eller annat skräp kvar där. Sen har jag tänkt köpa en ordentlig maltkross, så att det blir bra krossat. Sedan brukar jag ofta göra en utmäskning med dekoktion och jag har funderat på om den (tunna) delmäsken har kunnat ha med saken att göra. Men andra öl som jag gjort så med har inte fått någon direkt skalkärvhet, så jag tror inte problemet ligger där. Ibland undrar jag om det inte kan vara (torr-)humlerester som orsakar problemet, då de antagligen drar med sig en del gammal jäst och andra astringenta partiklar. Och givetvis håller jag stenkoll på temperaturerna vid lakning och mäskning
Det finns ju rätt många faktorer att ta hänsyn till, så jag försöker förbättra lite här och där i utrustning och processer...
-
brandemannen
- Torrhumlare
- Inlägg: 136
- Blev medlem: onsdag 2010-08-25 13:16
Re: Vanligaste felen vid bedömning
Spännande!
Jag tycker själv att det är just de smakerna som jag inte är riktigt nöjd med i mina öl. Adstringens känner jag ibland, särskilt om jag använt lite hårdare kölnad malt, tex munchener i en i övrtigt blek (pale ale malt) öl. Det har med tiden lagt sig något men inte alltid. Min misstanke har gått mot pH-problem i första hand. Jag satslakar och tycker inte jag borde dra ut för myclet bitterämnen från skalen.
Att ölet känns trött eller aningen oxiderat (notera att det är en väldigt subtil smanyans) känner jag också igen och jag ska också bli mer noggran vad gäller flaskning, omtappning etc.
Min hypotes var att det kanske var just återkommande bekymmer i de flestas öl. det vore kul om fler svarade.
Jag tycker själv att det är just de smakerna som jag inte är riktigt nöjd med i mina öl. Adstringens känner jag ibland, särskilt om jag använt lite hårdare kölnad malt, tex munchener i en i övrtigt blek (pale ale malt) öl. Det har med tiden lagt sig något men inte alltid. Min misstanke har gått mot pH-problem i första hand. Jag satslakar och tycker inte jag borde dra ut för myclet bitterämnen från skalen.
Att ölet känns trött eller aningen oxiderat (notera att det är en väldigt subtil smanyans) känner jag också igen och jag ska också bli mer noggran vad gäller flaskning, omtappning etc.
Min hypotes var att det kanske var just återkommande bekymmer i de flestas öl. det vore kul om fler svarade.
Re: Vanligaste felen vid bedömning
Hej!
Eftersom jag är domare hoppas jag kunna komma med lite konstruktiv kritik! De vanligaste felen beror en del på vilken klass man dömer.
Oxidation, dvs pappighet förekommer i många öl. Sällan på jättehöga nivåer, ölet är ofta klart drickbart ändå, men där finns ofta en pappighet som drar ner helhetsintrycket. Ofta är konkurrensen rätt hård, vilket innebär att minsta pappighet resulterar i att ölen inte kommer till final.
I de klasser som kräver mycket humle (t.ex. IPA, APA, amerikansk brown ale) saknas alltför ofta den humlefräschör man vill ha. För ett antal år sedan dömde jag brown ale. Det var runt 15 ameirkanska brown ale inlämnade varav två hade en trevlig humledoft och humlesmak. Resten kändes gamla och trötta. Min gissning är att rätt många brygger en öl som de är nöjda med och sparar till sm. Problemet är bara att sm är ett halvår bort och då hinner humlefräschören försvinna. Min tro är att om man ska ha en chans i dessa klasser så måste man brygga med SM i tankarna, dvs se till att brygga väldigt tätt inpå SM så att ölen står på topp när den ska dömas.
Vad gäller lagerklasserna så lider många lageröl av att de inte är tillräckligt rena. Ofta finns en estrighet/fruktighet i smakbilden som snarare hör hemma i en ale. Inte heller helt ovanligt att en del lageröl är rätt fenoliska. Ibland kan de nästan smaka som en veteöl!
Acetaldehyd är inte alls lika vanligt nu som för 5 år sedan, men förekommer i någonstans mellan var 5:e och var 10:e öl.
Astringens/skalkärvhet är inte helt ovanligt. Jag kan tänka mig att man oftare får anmärkning på detta i maltdominerade öltyper. I humlebomber försvinner ofta astringensen bland alla andra smaker.
Diacetyl förekommer också lite här och där, och ibland dyker det upp riktiga diacetylbomber!
Avsaknad av fräschör är nog det största problemet, det är på den punkten de flesta öl faller, åtminstone i de klasser där humledoft/arom är viktigt. En amerikansk brown ale t.ex. måste inte vara en humlebomb, även om humlen ska kännas i doften. Läser man typdefinitionen under bouqet/arom står bla följande "Humlearomen, oftast citrusaktig, är mild till stark". Tyvärr saknas ofta just fräschören, inte humlemängden.
/Erik Rönnqvist
Eftersom jag är domare hoppas jag kunna komma med lite konstruktiv kritik! De vanligaste felen beror en del på vilken klass man dömer.
Oxidation, dvs pappighet förekommer i många öl. Sällan på jättehöga nivåer, ölet är ofta klart drickbart ändå, men där finns ofta en pappighet som drar ner helhetsintrycket. Ofta är konkurrensen rätt hård, vilket innebär att minsta pappighet resulterar i att ölen inte kommer till final.
I de klasser som kräver mycket humle (t.ex. IPA, APA, amerikansk brown ale) saknas alltför ofta den humlefräschör man vill ha. För ett antal år sedan dömde jag brown ale. Det var runt 15 ameirkanska brown ale inlämnade varav två hade en trevlig humledoft och humlesmak. Resten kändes gamla och trötta. Min gissning är att rätt många brygger en öl som de är nöjda med och sparar till sm. Problemet är bara att sm är ett halvår bort och då hinner humlefräschören försvinna. Min tro är att om man ska ha en chans i dessa klasser så måste man brygga med SM i tankarna, dvs se till att brygga väldigt tätt inpå SM så att ölen står på topp när den ska dömas.
Vad gäller lagerklasserna så lider många lageröl av att de inte är tillräckligt rena. Ofta finns en estrighet/fruktighet i smakbilden som snarare hör hemma i en ale. Inte heller helt ovanligt att en del lageröl är rätt fenoliska. Ibland kan de nästan smaka som en veteöl!
Acetaldehyd är inte alls lika vanligt nu som för 5 år sedan, men förekommer i någonstans mellan var 5:e och var 10:e öl.
Astringens/skalkärvhet är inte helt ovanligt. Jag kan tänka mig att man oftare får anmärkning på detta i maltdominerade öltyper. I humlebomber försvinner ofta astringensen bland alla andra smaker.
Diacetyl förekommer också lite här och där, och ibland dyker det upp riktiga diacetylbomber!
Avsaknad av fräschör är nog det största problemet, det är på den punkten de flesta öl faller, åtminstone i de klasser där humledoft/arom är viktigt. En amerikansk brown ale t.ex. måste inte vara en humlebomb, även om humlen ska kännas i doften. Läser man typdefinitionen under bouqet/arom står bla följande "Humlearomen, oftast citrusaktig, är mild till stark". Tyvärr saknas ofta just fräschören, inte humlemängden.
/Erik Rönnqvist
-
fredrik.stahl
- Dekoktionsmäskare
- Inlägg: 654
- Blev medlem: torsdag 2007-01-04 21:50
- Ort: Frösön
Re: Vanligaste felen vid bedömning
En del av det där är ju också vanligt i öl man köper på systemet. Inte minst fräschören (gillar det ordet!) hos humlen.
Jamil Zainasheff hävdar att han har 5 år gammal 60 shilling som fortfarande smakar fräscht! Där har jag långt kvar. Lagringstemperaturen är nog väldigt viktig. Jag tror att mina största problem med SM är flaskfyllning och postfrakten, mina öl är helt enkelt inte tillräckligt stabila för att tåla det särskilt bra. Finns mycket kvar att förbättra...
Jamil Zainasheff hävdar att han har 5 år gammal 60 shilling som fortfarande smakar fräscht! Där har jag långt kvar. Lagringstemperaturen är nog väldigt viktig. Jag tror att mina största problem med SM är flaskfyllning och postfrakten, mina öl är helt enkelt inte tillräckligt stabila för att tåla det särskilt bra. Finns mycket kvar att förbättra...
-
brandemannen
- Torrhumlare
- Inlägg: 136
- Blev medlem: onsdag 2010-08-25 13:16
Re: Vanligaste felen vid bedömning
Hembryggt:
Vad kul att du svarade. Jag känner igen det du skriver från mina egna öl. Pappigheten är mycket diskret i de fall den förekommer men den är ändå noterbar. Jag tänker också ¨på dig fredrik eftersom jag ju haft förmånen att smaka en del av dina fatöl och där är det ju en klar skillnad (inte bara för att du nog är en rätt bra bryggare). Jag tror flaskning spelar en klar roll i det hela.
Ang fenoliksa och orena lageröl kan jag bara konstatera att en wienerlager som jag brygt (kommer inte ihåg jästen nu) faktiskt smaka de åt veteölshållet med rätt mycket nejlika. Jästen var förkultiverad i flera steg och var tvungen att slås i med ett par liter utjäst förkultursvört eftersom den sedimenterat dåligt. Om det berodde den varmjästa förkultursvörten eller att jästantalet var lågt och cellerna var stressade kan man ju bara spekulera i men det är ändock ett faktum.
Den jäst jag lyckats bäst med vad gäller lageröl är w34/70 som gett en väldigt ren profil, men med torrjäst är det lättare att säkra antalet viabla och pigga celler om man inte har superfräscha jästpaket hemma.
Kul att få höra era meningar.
Mvh
love
Vad kul att du svarade. Jag känner igen det du skriver från mina egna öl. Pappigheten är mycket diskret i de fall den förekommer men den är ändå noterbar. Jag tänker också ¨på dig fredrik eftersom jag ju haft förmånen att smaka en del av dina fatöl och där är det ju en klar skillnad (inte bara för att du nog är en rätt bra bryggare). Jag tror flaskning spelar en klar roll i det hela.
Ang fenoliksa och orena lageröl kan jag bara konstatera att en wienerlager som jag brygt (kommer inte ihåg jästen nu) faktiskt smaka de åt veteölshållet med rätt mycket nejlika. Jästen var förkultiverad i flera steg och var tvungen att slås i med ett par liter utjäst förkultursvört eftersom den sedimenterat dåligt. Om det berodde den varmjästa förkultursvörten eller att jästantalet var lågt och cellerna var stressade kan man ju bara spekulera i men det är ändock ett faktum.
Den jäst jag lyckats bäst med vad gäller lageröl är w34/70 som gett en väldigt ren profil, men med torrjäst är det lättare att säkra antalet viabla och pigga celler om man inte har superfräscha jästpaket hemma.
Kul att få höra era meningar.
Mvh
love
-
Klas Welin
- Torrhumlare
- Inlägg: 174
- Blev medlem: torsdag 2008-01-24 21:07
- Ort: Stockholm
Re: Vanligaste felen vid bedömning
Roligt att ni nämner det där med flaskningen. Jag märkte att det var en viss skillnad mellan ett öl som jag nyligen dels flaskat med priming och dels har på fat. Den flaskade varianten utvecklade en viss diacetyl (bakterieinfektion?) som störde mig. Den på fat var betydligt fräschare och, i mina ögon, mer typriktig. Har märkt mindre skillnader tidigare också, men inte så här tydliga. Här tror jag att min flaskfyllare (och kanske något annat i mina processer) är skurken.
För övrigt har jag själv blivit förvånad av en 70/- skotsk ale som jag bryggde för ett par år sen. Den klarade sig galant i 2,5 år (sedan var de uppdruckna) lagrade i rumstemperatur - betydligt bättre än många andra öltyper som var lika gamla. Måste vara något magiskt med de där skottarna...
För övrigt har jag själv blivit förvånad av en 70/- skotsk ale som jag bryggde för ett par år sen. Den klarade sig galant i 2,5 år (sedan var de uppdruckna) lagrade i rumstemperatur - betydligt bättre än många andra öltyper som var lika gamla. Måste vara något magiskt med de där skottarna...