Sitter och smakar på en brown lager jag gjorde för ett par veckor sedan, iof är det kanske inte rätt kategori för den, den är mer gyllenfärgad än brun dessutom är den humlerik och ca 30 IBU.
Hur som hellst så jämför jag den lite med min senaste ale jag gjorde men tycker den (alen) saknar lite utav de kryddiga / fruktiga tonerna jag vill ha.
Använde London Ale III har jag för mig och jäste runt 22°c.
Läste om Ringwood Ale där det står
Beryktad jäst av europeiskt ursprung med unika jäs- och smakegenskaper. Distinkta fruktestrar och stark flockning ger ett öl med maltigt komplex profil, och som klarnar bra. Grundlig diacetylrast rekommenderas efter avslutad jäsning.
Nu till min fråga #1 (ursäkta det virriga inlägget ) Vad menar dom med diacetylrast?
Och #2 kan någon rekomendera en jäst och temperatur för att få riktigt kryddaga toner i ölet? Har försökt få till den genom ex torrhumling med kryddig humle etc men det är "fel" kryddighet.
Jag har använt Ringwood ett flertal gånger och gillar den jästen skarpt, vet inte om den ger den kryddighet du vill ha men jag tycker ölen blivit fylliga och aromatiska med Ringwood jästen. Vet dock inte riktigt vad som menas med diacetyl rast i detta sammanhang, oftast betyder det att man höjer temperaturen under någon/några dagar i slutet av primärjäsningen främst vi bryggning av lageröl så om man har jäst en ale vid typ 20 grader verkar det svårt att höja tempen så jag gissar att man bara låter ölet stå en tid i primärjäsningkärlet efter att jäsningen avstannat. Synd att Carlsbergenesis inte synts till på forumet ännu, han brukar vara expert på jästfrågor.
Mitt minne är omfattande men dimmigt.
/Charles Darwin
Ringwoodjästen är kanske den snabbast arbetande och mest flockulerande jästen i Wyeast sortiment. Precis som Putte säger menas det med diacetylrast här att man låter ölet få stå ett antal dagar kvar i jäsningskärlet efter avslutad primär, så att jästen verkligen får tid att klumpa ihop sig och falla ner. Är man för snabb på'n blir inte resultatet bra. Själv har jag inte haft säärskilt "tur" med Ringwood och använder inte den mer. London ESB Ale jäst är en annan mycket snabbt arbetande jäst som ger mycket smak och som också kräver att man ger den tid.
Inte för att det riktigt framgår vilken typ av ale det är du försöker framställa, men till mörka ales brukar Irish Ale jästen vara populär. Både American Ale II och Northwest Ale är bra amerikanska alejäster. Thames Valley Ale har jag också hört ger bra resultat.
Men som sagt, det beror på vad du är ute efter. Ska du göra en belgisk öl är det bara de belgiska alejästerna som gäller.
Humlegården har gjort en rejäl språklig miss här när man översatt det Wyeast beskriver som "Great Yeast..." med "Beryktad jäst...".
Synonymer till "beryktad" är nu "ökänd" och "tvivelaktigt rykte" även om ordet från början (1500-talet enligt språkforskare) haft en mera neutral innebörd.
Jag tror på fullt allvar att fler hade vågat prova på jästen om det inte stått så här.
Pål säger att för belgare är det endast belgiska jäster som gäller. Det är en sanning med modifikation.
Orval använder engelsk (!) ale-jäst till till primärjäsningen och pytsar sedan i Brettanymyces till flaskjäsningen. Dessutom amerikansk, tysk och slovensk humle.
Jag är inte ute efter någon speciell öl typ faktiskt. Vill bara ha en Ale med så utmärkande Ale karaktär som möjligt. Starka smaker och gärna fruktighet.
Bryggning är verkligen lustigt, har presis hittat en ny favorit öl och den är egenbryggd =)
Jag bryggde den för ett tag sedan pga tristess. Hadde lite pale ale och mörk karamell malt + några ensamma gram choklad malt och diverse småhögar av humle. Tänkte jag skulle prova infusionsmäska för första gången och det gick smärtfritt
Har i prinsip glömt jag hadde den över huvudtaget och provade den nyligen samtidigt som min tidigare favorit och ojoj vilket slag i ansiktet =) Favoriten föll stenhårt och en ny mästare intar position. Och allt detta pga en tråkig dag och överbliven malt. Ska prova en större satts med ringwood dock och se om man kan förbettra perfektion
Jag vet inte riktigt vart denna tråd är på väg, men det gör inget. Jag har provat på både Ringwood och London III och tycker båda är ganska uttrycksfulla. Väldigt speciella smaktoner i Ringwood, och det är nog som någon påpekat, en jäst som jäser klart rätt snabbt. Om man efter utjäsning sänker tempen några grader förändras smaken rätt rejält, jag tror att det är detta man syftar på med diacetylrasten.
Ringwood har i mina brygder med den inte jäst ut så kraftitigt, utan gett ganska fylliga öl, dock utan direkt sötma. Mycket torkad frukt och så.
London III har jäst ut betydligt bättre. Dock tar den mycket lång tid på sej för att bli god, rätt lång tid efter att man börjat kallagra ölet kan man ha en lite tradig besk smak. Men den som väntar på något gott... Efter en fyra till sex veckor på kallagring och gärna mer än så har ölen blivit mycket bättre, just fruktiga och kryddiga - dessutom lätta i kroppen, betydligt mer utjästa. Rätt lång lagring brukar behövas för att få fram såna smaker.
Sånt beror ju givetvis också på mäskning och sådant, så den måste ju vara rätt lika för att vara jämförbar.
En specialjäst utvald för sin estriga, något peppriga och kryddiga smakprofil.
Rekommenderas också för kolsyrejäsning på flaska. Utmärkt prestanda i öl upp till 8,5 volymprocent alkohol, men kan jäsa upp till 11,5 %.
Låter värd att prova ganska presis vad jag letar efter.
) Vad menar dom med diacetylrast?
