en liten dum fråga. HUr fungerar egentligen ett valsverk tex Monster Mill MM-2 som finns på humle.se?
Är det som jag tror det är? Man vevar runt en vev som ansluts till den ena valsen och när den börjar snurra så sätts den andra valsen i rörelse som antagligen har kontakt med varandra med diverse kugghjul.
när dessa två snurrar i motsattriktning drar de ner malten emellan sig och krossar den enligt den förinställda avståndet mellan dem.
stämmer mitt tankesätt här? rätta mig om jag har fel!
hur fungerar valsverk tex. Monster Mill?
Moderatorer: martinb, Staffan Ulfberg, Webbgrupp
hallå, du har rätt, men på dom små verken så är det drivning på ena valsen och när det kommer ner malt så sätts den andra valsen i snurr. Det optimala under en krossning är att försöka ha skalet på kornet så intakt som möjligt och att krossa innanmätet.
Mvh Mattias
Mvh Mattias
Hört av Amerikan på ölhak i Sverige - Wow! You celebrate St. Patrick´s day in Europe too!!
Malten skall krossas, altså plattas till. Inte malas dvs inte rivas sönder.
Man vill ha så lite som möjligt av fint mjöl som täpper till och kan sköljas vidare i prosessen.
Inanmätet i maltkornet skall klämas ut som man klämer ut skollade mandlar. Skalet skall ligga för sig och vara hela. Därför att sköljningen av inanmätet i maltkornet skall bli så effektivt som möjligt, och att inget skal hindrar det. Skalen å sin sida skall hjälpa till som en hålrumsskapande medium och göra det möjligt för vätska att sipra igenom lakbädden. Vid besväliga sorter att laka som vete kan man tillsäta yttligare skal för att få det att inte sätta igen. Vanligt t ex risskal.
Ju hårdare man krossar dvs mer plattare och tummare man pressar ihop maltkärnan desto bättre utbyte får man vid lakningen, för vätskan får mer kontaktyta och den behöver inte tränga in så långt för att penitrera korner.
Men ju hårdere man krossar desto mer mjöl får man och desto lättare att det blir för kompakt lakbedd och att det däregenom sätter igen i en kompakt massa och lakningen mer eller mindre upphör.
Kornet skall altså pressas så rätt ihop som möjligt och inte utsättas för skjuvningskrafter som sliter sönder det, som i en kvarn.
Idealet skall vara två minst 100 mm valshjul som är 250 mm långa så man kan ställa dom lite snett så man får ett varierande krossningsgrad där den i ena änden skall nästan valsarna gå imot varan.
Fördel kan vara om dom har koppling till varan så skjuvningskraften minskar ( altså inte maltkornet driver den andra som inte är kopplad till den yttre drivningen).
Man stora bryggerier ger manten el lätt fuktning precis innan krossningen. Ingen blötläggning utan mer som en duch med en sprayflaska. det gör att skalen håller bättre och kärnan lättare glider ut.
Valsarna har oftast en form av rustik struktur för dom lättare få bättre tag i malten och kan dra in den mellan sig.
En del krossar arbetar i 2 steg. Först plattar dom till malten lite innar dom pressar ihop den till den slutliga tjokleken i yttligare en spalt.
Små proffesiolella krossar kostar i storleksordningen 60 - 80000:- kronor så dom är lite dyra för hembryggare. Stora som har flera efter varan liggande krossverk med mjölavskiljare mellan och en förfuktare talar vi nog om vesentligt högre belopp än det.
Nu fins det små hobby krossar för hemmabruk t ex nämda Monster Mill. Dom är inte idealet men gör ofta ett tillräkligt bra jobb för Hemmabryggaren med dom små mängder vi krossar.
Får vi ett par procent mindre utbyte så vad gör det, släng bara i en nypa mer malt så har du kompencerat för det. Annat är det för t ex Calsberg, där kan några prosent utbytesskilnad ge miljontals kronor per år.
Så det kan vara bättre att krossa lite grövre och förlora lite på utbytet men få en mer lättrunen lakning (spar tid och kan vara mer interssant än några femöringar i maltkostnad).
Du kan också krossa med hammare och på annat sätt men det visar nog sig vara inefektivt och tidsödande i gämförelse med ett valverk av rullar som krossar malten mellan rullarna.
Jag tror jag fått med det mesta om krossning. Har jag glömt något så finns det andra bryggare som kan fylla i.
Kanske skall jag nämna att du skall inte stå och krossa i samma rum som du brygger ( eller förvara malten där man brygger).
På malten lever en hel del organismer, dom ger oftast en syrlig karaktär åt ölet ( man brukar säga en infekterad öl), det kan i bland vara önskvärt som i en del Belgiska sorter och traditionell Afrikansk öl. Men den smaken hör definitivt inte hemma i t ex en pilsner.
När man brygger så kokar man vörten och alla sådana organismer dör. Men har du mjöldam i luften när du tappar upp i jäskälet så kan du få en oönskad effekt av mycker sur eller på andra sett offspec smak på ölet.
Man vill ha så lite som möjligt av fint mjöl som täpper till och kan sköljas vidare i prosessen.
Inanmätet i maltkornet skall klämas ut som man klämer ut skollade mandlar. Skalet skall ligga för sig och vara hela. Därför att sköljningen av inanmätet i maltkornet skall bli så effektivt som möjligt, och att inget skal hindrar det. Skalen å sin sida skall hjälpa till som en hålrumsskapande medium och göra det möjligt för vätska att sipra igenom lakbädden. Vid besväliga sorter att laka som vete kan man tillsäta yttligare skal för att få det att inte sätta igen. Vanligt t ex risskal.
Ju hårdare man krossar dvs mer plattare och tummare man pressar ihop maltkärnan desto bättre utbyte får man vid lakningen, för vätskan får mer kontaktyta och den behöver inte tränga in så långt för att penitrera korner.
Men ju hårdere man krossar desto mer mjöl får man och desto lättare att det blir för kompakt lakbedd och att det däregenom sätter igen i en kompakt massa och lakningen mer eller mindre upphör.
Kornet skall altså pressas så rätt ihop som möjligt och inte utsättas för skjuvningskrafter som sliter sönder det, som i en kvarn.
Idealet skall vara två minst 100 mm valshjul som är 250 mm långa så man kan ställa dom lite snett så man får ett varierande krossningsgrad där den i ena änden skall nästan valsarna gå imot varan.
Fördel kan vara om dom har koppling till varan så skjuvningskraften minskar ( altså inte maltkornet driver den andra som inte är kopplad till den yttre drivningen).
Man stora bryggerier ger manten el lätt fuktning precis innan krossningen. Ingen blötläggning utan mer som en duch med en sprayflaska. det gör att skalen håller bättre och kärnan lättare glider ut.
Valsarna har oftast en form av rustik struktur för dom lättare få bättre tag i malten och kan dra in den mellan sig.
En del krossar arbetar i 2 steg. Först plattar dom till malten lite innar dom pressar ihop den till den slutliga tjokleken i yttligare en spalt.
Små proffesiolella krossar kostar i storleksordningen 60 - 80000:- kronor så dom är lite dyra för hembryggare. Stora som har flera efter varan liggande krossverk med mjölavskiljare mellan och en förfuktare talar vi nog om vesentligt högre belopp än det.
Nu fins det små hobby krossar för hemmabruk t ex nämda Monster Mill. Dom är inte idealet men gör ofta ett tillräkligt bra jobb för Hemmabryggaren med dom små mängder vi krossar.
Får vi ett par procent mindre utbyte så vad gör det, släng bara i en nypa mer malt så har du kompencerat för det. Annat är det för t ex Calsberg, där kan några prosent utbytesskilnad ge miljontals kronor per år.
Så det kan vara bättre att krossa lite grövre och förlora lite på utbytet men få en mer lättrunen lakning (spar tid och kan vara mer interssant än några femöringar i maltkostnad).
Du kan också krossa med hammare och på annat sätt men det visar nog sig vara inefektivt och tidsödande i gämförelse med ett valverk av rullar som krossar malten mellan rullarna.
Jag tror jag fått med det mesta om krossning. Har jag glömt något så finns det andra bryggare som kan fylla i.
Kanske skall jag nämna att du skall inte stå och krossa i samma rum som du brygger ( eller förvara malten där man brygger).
På malten lever en hel del organismer, dom ger oftast en syrlig karaktär åt ölet ( man brukar säga en infekterad öl), det kan i bland vara önskvärt som i en del Belgiska sorter och traditionell Afrikansk öl. Men den smaken hör definitivt inte hemma i t ex en pilsner.
När man brygger så kokar man vörten och alla sådana organismer dör. Men har du mjöldam i luften när du tappar upp i jäskälet så kan du få en oönskad effekt av mycker sur eller på andra sett offspec smak på ölet.
JA TACK Göran!
Det var ett mycket bra svar!
Så med andra ord behöver krossningen inte vara perfekt för oss som inte
behöver klämma allt ur malten. Som du säger: vi öser på lite extra malt i stället för att kompensera och upnår på såvis samma goda resultat.
Tanken var att bygga ett eget litet valsvek. kanske inte värt det. lite över 1000 spänn för ett från humle.se kanske är bättre, men i brist på annant i höst mörkret kan man val försöka i alla fall.
Funktionen är ju egentligen rätt enkel problemet kanske blir att hitta det perfekta avståndet mellan valsarna.
Ska bara hitta nån som kan svarva ut mina delar också.
Det var ett mycket bra svar!
Så med andra ord behöver krossningen inte vara perfekt för oss som inte
behöver klämma allt ur malten. Som du säger: vi öser på lite extra malt i stället för att kompensera och upnår på såvis samma goda resultat.
Tanken var att bygga ett eget litet valsvek. kanske inte värt det. lite över 1000 spänn för ett från humle.se kanske är bättre, men i brist på annant i höst mörkret kan man val försöka i alla fall.
Funktionen är ju egentligen rätt enkel problemet kanske blir att hitta det perfekta avståndet mellan valsarna.
Ska bara hitta nån som kan svarva ut mina delar också.
Hmm, jag är inne på detta också. Kan inte lägga ut tusentals kronor på varenda pryl man "måste ha". Det blir mycket öl, det...
Valsarna verkar vara det lurigaste. En idé jag fick imorse var att använda rundfilar, men antagligen är de för smala för att ge bra resultat. Inte så lätta att bearbeta helller, kan jag tro.
Två lettrade stålcylindrar, men till det behövs en (bra) svarv. Resten (kullager, Al-plåt, plywood, mm) borde lätt kunna inhandlas och bearbetas i hemmaverkstaden. En billig borrmaskin att driva det hela med.
Tips och idéer?
Valsarna verkar vara det lurigaste. En idé jag fick imorse var att använda rundfilar, men antagligen är de för smala för att ge bra resultat. Inte så lätta att bearbeta helller, kan jag tro.
Två lettrade stålcylindrar, men till det behövs en (bra) svarv. Resten (kullager, Al-plåt, plywood, mm) borde lätt kunna inhandlas och bearbetas i hemmaverkstaden. En billig borrmaskin att driva det hela med.
Tips och idéer?
Too much is enough!
Förstår inte riktigt varför man inte skulle använda kullager ?
Det finns komersiella hobykrossar med kullager. Där dom talar om bättre livslängd på krossen i jämförelse med dom som har billiga bronslager.
Sedan har man kapslade kullager på platser som är mångdubbelt tuffare miljö än man kan utsätta sin kross för, och dom lagren bara rullar på utan problem. Dom står emot metall och stendamm utsäts för salt och vatten dagligen. Det är däremot bronslagren det brukar bli glapp i efter ett tag.
Det finns komersiella hobykrossar med kullager. Där dom talar om bättre livslängd på krossen i jämförelse med dom som har billiga bronslager.
Sedan har man kapslade kullager på platser som är mångdubbelt tuffare miljö än man kan utsätta sin kross för, och dom lagren bara rullar på utan problem. Dom står emot metall och stendamm utsäts för salt och vatten dagligen. Det är däremot bronslagren det brukar bli glapp i efter ett tag.
-
Lundholm
- Helmaltsbryggare
- Inlägg: 42
- Blev medlem: söndag 2007-10-21 15:54
- Ort: Löddeköpinge
- Kontakt:
Man använder inte bronslager för att det är billigare, skulle nog tro att dom är dyrare eftersom det inte finns fabriker i asien som spottar ut sådana i samma omfattning som med kullagren.
Sen finns det ju kapslade kullager men jag förespråkar också brons eller någon annan form av glidlager, borde finnas någon plast som duger.
Varken höga varvtal eller någon belastning att tala om
Sen finns det ju kapslade kullager men jag förespråkar också brons eller någon annan form av glidlager, borde finnas någon plast som duger.
Varken höga varvtal eller någon belastning att tala om
Visst kan man använda kullager, men det krävs extra tätningar för att få lång livslängd. De tätade lagren är inte en sedan tätnng, de är endast för att hålla bort luftburet damm och för att hålla kvar fettet de är försmorda med.
PTFE-tätningar är enligt min mening bäst, då brons tenderar att slita mer på axlarna.
// Kim
PTFE-tätningar är enligt min mening bäst, då brons tenderar att slita mer på axlarna.
// Kim
Snart så är partyt över - äntligen.
Nope, tbg-brdt är helt!
Är bara till 99 % säker att det är PTFE i de lagren (kalla dem gärna plastlager). En tunn stålring som är belagd inuti med PTFE.
PTFE går också under handelsnamnet Teflon om det kan hjälpa dig mer på traven.
PTFE är ett skit som gängtejp, men är ett underbart smörjmedel.
// Kim
Är bara till 99 % säker att det är PTFE i de lagren (kalla dem gärna plastlager). En tunn stålring som är belagd inuti med PTFE.
PTFE går också under handelsnamnet Teflon om det kan hjälpa dig mer på traven.
PTFE är ett skit som gängtejp, men är ett underbart smörjmedel.
// Kim
Snart så är partyt över - äntligen.
-
Lundholm
- Helmaltsbryggare
- Inlägg: 42
- Blev medlem: söndag 2007-10-21 15:54
- Ort: Löddeköpinge
- Kontakt:
Ahh, du menar Du Pont-koncernens handelsnamn för fluoretenplast.
Förlåt. Jag borde försöka låta bli att tramsa mig.
Jag trodde nog att man köpte det som en stav och svarvade till en hylsa. Vill minnas vi använde någon form av plast som lager när jag jobbade som reperatör på SSA som var ganska fet men stenhård. Och funkar den i livsmedelsindustrin så funkar den till mina bryggningar.
Förlåt. Jag borde försöka låta bli att tramsa mig.
Jag trodde nog att man köpte det som en stav och svarvade till en hylsa. Vill minnas vi använde någon form av plast som lager när jag jobbade som reperatör på SSA som var ganska fet men stenhård. Och funkar den i livsmedelsindustrin så funkar den till mina bryggningar.
-
assistredo
- Maltrostare
- Inlägg: 1483
- Blev medlem: torsdag 2007-01-04 21:50
- Ort: Linköping
Ett sätt att själv göra valsar är att gjuta dem i cement. Om man gör sådana med rejäl diameter, minst 10 cm, så behöver man inte heller "mönstra" ytan. Ju större diameter, desto lättare "dras" maltkornen ned, eftersom vinkeln i "gapet" mellan valsarna blir mindre. Betongen i sig är tillräckligt sträv.
Man får då tänka på att ju större diameter man har så får man minska hastigheten på axeln proportionellt mot ökningen på omkretsen.
Ett sådant här bygge har jag en gång sett en beskrivning på i ett amerikanskt forum.
Man får då tänka på att ju större diameter man har så får man minska hastigheten på axeln proportionellt mot ökningen på omkretsen.
Ett sådant här bygge har jag en gång sett en beskrivning på i ett amerikanskt forum.
Björn Petersson