Idag öppnade jag den första flaskan av en sats som har stått och kolsyrejäst på flaska i en vecka. Till min besvikelse märkte jag att denna öl som vid flasktappningen var fruktig och humlearomatisk nu var torr och tråkig, om än med bra kolsyra. Misstanken är att jästen (när den fick lite nytt socker att knapra på) även satte i sig alla värdefulla aromatiska oljor från humlen Minns nu varför jag började med fatanläggning och kolsyresättning från tub från första början...
Min tanke är att det kanske skulle kunna funka att öppna flaskorna och hälla tillbaka ölen i ett rengjort jäskärl, torrhumla någon dag för att tillföra nya humlearom och sedan tappa på flaska igen...är det någon som har provat att göra detta?
Risken för oxidering finns givetvis, men i nuvarande skick är den ändå inte njutbar så det kanske vore värt att chansa. Är det värt ett försök?
cheroba skrev: Misstanken är att jästen (när den fick lite nytt socker att knapra på) även satte i sig alla värdefulla aromatiska oljor från humlen
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jäst äter socker...humlearom tillhör inte deras normalkost. Ni som lusläst "yeast" kanske kan kommentera,själv har jag bara skummat igenom och kan inte påminna mig själv om detta.
Flaskjäsningen medför att en del humleoljor binds till jästen och sätter sig på botten. Dessutom går det inte att dricka ölen lika färsk som på fat vilket också spelar in. Fördelen är att oxidering brukar vara ett litet problem i flaskjäst öl jämfört med tvångskarbonerad om man slarvat lite.
Jag hade absolut inte korkat upp och tillsatt torrhumle. Då förstör du nog ölen ännu mer. Gör hellre en tinktur på sprit och humle som du kan droppa i glaset alternativt kyla flaskorna till strax under 0C korka upp droppa i och snabbt återförsluta.
Senast redigerad av Weinkeller den söndag 2014-10-05 09:55, redigerad totalt 1 gång.
Vad jag förstått så är det väl två saker som snabbar på förlusten av humlearomen, jäst i lösningen och oxidation.
Jästen äter inte eteriska oljor, men de fastnar väl på jästcellerna om jag inte fattat det fel.
Risken är väl att du med en ytterligare torrhumling tillför ytterligare oxidation som kommer att neutralisera även den nya torrhumlingen. Men i vetenskapens och hembryggningens namn; prova!
Jag har haft liknande erfarenheter och försöker korrigera med co2 i flaskorna och kallkrasch innan torrhumling. Vet ännu inte om det kommer hjälpa.
Det är konstigt att det skulle blivit så pass stor förändring på endast en vecka.
Jag vaskar numera ofta mina flaskor med ljust humlearomatiskt öl som stått mer än ett år,
tänkte nog att det skulle vara kul att ha kvar några flaskor från varje batch, men tji fick jag...
Bee skrev:Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jäst äter socker...humlearom tillhör inte deras normalkost. Ni som lusläst "yeast" kanske kan kommentera,själv har jag bara skummat igenom och kan inte påminna mig själv om detta.
Hmm...så där går det alltså när man gör postningar "under the influence" Vad jag menade var alltså inte att jästen äter upp humlen, utan att jästcellerna på något sätt binder till humlen och tar den med sig ner när den faller ur lösningen. Har läst att det är därför som en av de stora bryggarna i USA (Stone?) alltid kallkrashar innan torrhumling, eftersom det krävs mindre humle för att uppnå samma effekt efter att jästen fallit ur.
Andersdeo skrev:Åfan, kanske därför jag upplever slatten lite mer humlearomatisk då Hur smakar ölet om du häller med bottensatsen då?
Tyvärr blir det inte bättre av att hälla upp bottensatsen, för nu finns det nog inget som kan rädda den här batchen: en tydlig smak av plast / bränt gummit har också infunnit sig Min enda gissning är att exponeringen för syre vid tappningstillfället har satt igång processer som inte kunnat starta så länge ölet satt skyddat av koldioxid i jäskärlet. Den här batchen var ett problembarn redan från början: den var underpitchad (för lite jäst) och för tidigt kallkrashad vilket ledde till rätt mycket diacetyl som den lilla mängden högflockande jäst inte klarade av att städa upp efter utjäsning. Då tillsattes mer jäst vilket rådde bot på diacetylen, men det tog fortfarande lång tid för jästen att göra jobbet. Totalt sett stod ölen i primären i drygt 2 månader innan tappning skedde, eftersom torrhumling inte kunde påbörjas innan det stod klart att diacetylen var borta. Den långa tiden på jästkakan misstänks nu alltså ha bidragit till autolys-symptom som inte uppenbarade sig innan kontakten med syre vid flasktappning.
Synd, för innan tappningen var det en fantastiskt mjuk, fruktig och intressant APA med melon/jordgubb/citrus-toner från Belma + Citra. Nåja, man lär sig så länge man lev...eh, brygger.
Minns nu varför jag började med fatanläggning och kolsyresättning från tub från första början...
Vad jag menade var alltså inte att jästen äter upp humlen, utan att jästcellerna på något sätt binder till humlen och tar den med sig ner när den faller ur lösningen. Har läst att det är därför som en av de stora bryggarna i USA (Stone?) alltid kallkrashar innan torrhumling, eftersom det krävs mindre humle för att uppnå samma effekt efter att jästen fallit ur.
Hur smakar ölet om du häller med bottensatsen då?
