Resultaten när dagen var över var att den nedkylda vörten visade OG på 1036 istället för 1046 ;( ... men eftersom misstag ju som bekant är något man bör försöka dra lärdom av vore det intressant att höra om resonemanget kring varför det blev som det blev stämmer:
Det som hände var dels att dålig koll på maltlagret innebar oväntat liten batch + att vi stod en brygghink kort (jodå) när det var dags för lakning. Till vår omsorgsfullt uppborrade "brygghinks-hane" saknades helt enkelt den tappkransförsedda hona vi tidigare använt för att samla upp i (dvs en likadan ouppborrad hink). Den enda lösningen blev att placera sil-hinken i 25-literskastrullen och använda denna kombo som lakanordning. Konsekvensen av detta var att vi fick en maltbädd skyhögt över kastrullbotten och uppskattningsvis en "dödvolym" under bädden på hela 12 liter. Aningen stressade genomförde vi sedan lakningen enligt samma mönster som vi gjort tidigare (vilket har varit med kontinuerlig påfyllning till någon cm över bädden och stegvis avtappning. Total lakvattenmängd framräknad med beersmith). Saken var bara den att vattenytan först när i princip allt lakvatten hade fyllts på. Vi recirkulerade då några liter och började sedan tappa ur utan vidare åtgärder (vi pratade om olika alternativ men vågade inte riktigt gå ifrån vårt tidigare arbetssätt).
Funderingar:
I efterhand förstår jag det som att problemet ligger i att stora delar av lakvattnet i princip bara runnit rakt igenom bädden och därmed inte kunnat/hunnit få med sig sockret. (a) Stämmer det resonemanget och är detta rimligtvis orsaken till det låga OG-värdet (= malten blev helt enkelt inte urlakad)
b) hur hade Ni gjort givet förutsättningarna ovan (borde man kanske cirkulerat hela volymen för att laka ur ytterligare)?
Tar tacksamt emot feedback på detta ...
