Det kan ju förefalla banalt, men eftersom några av oss har små barn i samma hus som flaskorna känns plötsligt kröjsning på flaska mindre tilltalande.
Cider kan man visserligen göra stilla, om man vill ta det spåret, men öl mår nog bäst av åtminstone ett visst mått kolsyra.
Jag har läst olika beskrivningar om olika sorters karbonering här och annorstädes, men tyvärr är dessa instruktioner hermetiskt tillslutna för en som inte omfattar alla underförstådda fakta. Jag undrar därför om någon vill informera en dåligt insatt och oerfaren stackare, som står med mössan i hand, om metoder att få kolsyra i ölen?
- Man kan tillsätta socker/spraymalt och låta jäsningen återupptas i flaskan och få kolsyra. Finns det något klassiskt fel som åstadkommer överkarbonisering? Finns det någon säker metod för att slippa explosioner? Kan man avväga tillsatsen för att minimera bottensatsen?
- Om man karboniserar på fat och sedan buteljerar, minskar risken för överkarbonsering och explosioner då? Karboniserar man på fat genom kröjsning eller trycker man in kolsyra från tub? Jag har läst om att fat ska rullas, är det magisk överkurs eller nödvändighet?
- Om man väljer PET, som jag vet har många animerade motståndare, minskar man då risken för explosion? Ökar risken för underkarbonisering?
- Om man väljer att skippa steget med buteljer, vilken metod är då att föredra?
