Hur länge kan man frysa jäst och ändå få igång den? Varför behövs
sockerlagen?
Jag tror problemet med att frysa celler (förutom själva
kallshocken etc) är att det kan bildas iskristaller som går som knivar
genom cellerna som då förstörs. Om jag förstår det rätt så kan
även ett visst osmotiskt tryck uppstå pga att koncentrationen av
diverser salter och ämnen ökar när man fryser bort vatten under
själva nedfrysningen.
Det some beskrivs man brukar göra för att råda bot på detta är dels att
1) kyla ned provet ganska snabbt, för då bildas många små kristaller, istället
för färre stora kristaller, och lallemands jäst panel har tidigare indikerat
att det är de lite störra kristallerna som ofta gör mest skada. Ungefär
samma fenomen som när man "odlar kristaller". Växer kristallerna
långsamt får man stora och fina, går det snabbt får man många och
mindre.
2) tillsätta någon form av köldskyddsmedium, som skyddar cellen under nedfrysningsprocessen.
Köldskyddsmediumet brukar nog väljas så att det har låg molekylvikt,
och ger därmed högre temperatursäkning, och att det naturligtvis inte
är skadligt för cellen, och att det kan tränga igenom cell membranet,
för ämnet måste komma in inuti cellen för att få tänkt effekt.
Glycerol brukar ofta användas, det är högst naturligt för cellen, dvs inte
giftigt eller stressande, och tränger igenom cellmembranet och har måttlig
molekylmassa.
Socker sänker förvisso fryspunkten, men båda glukos och sackaros har ca 2 och 4 gånger större molekylmassa jämfört med glycerol, och sedan tvivlar jag lite på hur effektivt det tränger in i cellen? Glukos är kanske lite bättre än sackaros. Glukos kan kanske diffundera igenom passiv, men fråga är hur snabbt, sackaros kan ju under normala omständigheter inte passera cellmembranet så jag vet inte om det skulle gå nu.
Det skulle vara intressant att höra om förslaget med sockerlag. Om det finns några cellbiologer på listan kanske de kunde förklara lite mer, men såvitt jag begriper så undrar jag om sockerlösning är det bästa? Billigare än glycerol iofs, men jag tror nog mer på glycerol.
Jag körde med glycerol och nu kommer jag inte ihåg exakt men efter några månader i frysen vad ca 30% vid liv har jag för mig. Den kom igång för fullt på 3 dagar eller nåt sånt efter upptining (kommer inte ihåg exakt). Inga problem alls. Jag la en bit jäst-is i lite ljummet sockervatten, och det tinade och efter 3 dagar var det fullt fart. Jag körde ca 15% glycerol eller så tror jag.
Även om det "fungerar" med socker, dvs den kommer till liv, så undrar man hur många % av cellerna som överlever.
2 veckor lät länge tycker jag. Hur gjorde du då? Vilka mängder etc?
/Fredrik