Fermzilla eller quickcarb???

[Jida]

Går i planerna på att införskaffa en quickcarb. Har använt en innan så jag vet hur den fungerar. Nu har jag och min bryggarkolega kollat lite på en fermzilla. Tycker den verkar rörig att jobba med??? Risk för syre i ölet efter / under jäsning. Mycket pill helt enkelt . Fördelen är väl att man har 3 st tankar i ett? Men kolsyredelen i en fermzilla verkar bökig???...... tacksam för lite idéer och tankar på vad som kan funka bäst. Det lutar dock åt quickcarben. /// PH Brewers

[MCMLXXXII]

Risk för syre i ölet efter / under jäsning.

Du får gärna förklara hur du tänker, för det är väl just det som är en av fördelarna med en fermzilla. Kolsyrat och klart utan att behöva transferera mellan olika kärl.

[Jida]

Tjena !
Jo att när man ska släppa ut den förbrukade jästen med ventilen i botten riskera att få in syre i ölen. Eller om man ska torrhumla??? Visst det får man ju in när man lyfter på locket till jäshinken också. Samt att man kolsyra ju ölen med jäsningen eller kan man skippa det och tillsätta kolsyra i fermzillan istället??? Vet att det är smidigt att kallchrasha ölen tappa över till ett kolsyreprimat Corneliusfat sätta igång quickcarben. Ställa in rätt kolsyreläcka beroende på öltyp. Buteljera och klart.
Nu kill gissar jag duktigt här men är det inte svårare att ställa in rätt mängd kolsyra i en fermzilla med ”kolsyra under jäsning ” metoden????

[MCMLXXXII]

Att kolsyra under jäsning är så pass enkelt som att ha en spundventil som man ställer in trycket på. Klart. Nöjer man sig med övertrycksskyddets 2.4(?) bar behöver man inte ens mer än det. Bara att låta det vara. Kanske dumt ur livslängdsperspektiv dock...
Om du sedan transfererar till fat i en sluten krets (closed loop) kan du hantera jästen efteråt och slipper fundera på oxidering i det steget.
Torrhumlingen är väl varken lättare eller svårare än vid några andra hembryggarkärl jag känner till. Som jag förstår det pallar inte bottenventilen (butterfly valve) tryck, annars hade det ju bara varit att sluta den, torrhumla i botten och sedan öppna ventilen igen efter att ha blåst ur undre delen ordentligt med kolsyra.

Jag har inte sett någon riktigt bra lösning på att torrhumla syrefritt i hembryggarmiljö. Det jag har testat är att med hjälp av en magnet fästa en humlepåse i toppen av kärlet (inplastad magnetisk metall samt spelkulor för tyngd i påsen). När det är dags att torrhumla plockar jag bort magneten som sitter utanpå varpå påsen trillar ner i ölet och sjunker. Nackdelen där är att humlen kan hinna tappa en del arom.

[Bönan]

Det bör inte komma in mycket luft i ett kärl, när du lättar locket, du har ju kolsyra under locket, som är tyngre än luften! Skulle aldrig satsa pengar på en fermzilla, verkar vara många som fått sprickor i sina plastgrunkor. Köp rostfritt, köp en gång!

[Rotsac]

Att kolsyra under jäsning är så pass enkelt som att ha en spundventil som man ställer in trycket på. Klart. Nöjer man sig med övertrycksskyddets 2.4(?) bar behöver man inte ens mer än det. Bara att låta det vara. Kanske dumt ur livslängdsperspektiv dock...
Om du sedan transfererar till fat i en sluten krets (closed loop) kan du hantera jästen efteråt och slipper fundera på oxidering i det steget.
Torrhumlingen är väl varken lättare eller svårare än vid några andra hembryggarkärl jag känner till. Som jag förstår det pallar inte bottenventilen (butterfly valve) tryck, annars hade det ju bara varit att sluta den, torrhumla i botten och sedan öppna ventilen igen efter att ha blåst ur undre delen ordentligt med kolsyra.

Jag har inte sett någon riktigt bra lösning på att torrhumla syrefritt i hembryggarmiljö. Det jag har testat är att med hjälp av en magnet fästa en humlepåse i toppen av kärlet (inplastad magnetisk metall samt spelkulor för tyngd i påsen). När det är dags att torrhumla plockar jag bort magneten som sitter utanpå varpå påsen trillar ner i ölet och sjunker. Nackdelen där är att humlen kan hinna tappa en del arom.

"Magnettricket" är bra, och något som jag länge har funderat över att testa. Det är svårt att uppskatta hur mycket arom som kan tänkas försvinna i utrymmet som är fyllt av kolsyra. Eventuellt så kan man väga upp förlusten genom att använda mer humle. Det kan möjligen vara så att aromen som tappas inte låter sig ersättas på det viset. Detta kan endast provas vid praktiska försök.

Jag kom på en sak:

Den som inte har något emot att använda gelatin i sitt öl ("Agar agar" kan eventuellt vara ett alternativ) skulle väl kunna "bädda in humlen" i gelatin, som får stelna runt humlen, och skydda den från syre.

När du sedan släpper ned påsen med hume/gelatinpaketet, så kommer väl gelatinet att sakta lösas upp, och frisläppa humlen?
Om det funkar, så är jag rätt stolt över denna ide:-(

Frågan är dock hur pass sakta gelatinet löses upp i en vätska vid cirka 20 grader.
Man får testa detta i en glasbehållare med vatten, och senare inte kyla ölet innan humlen har frisläppts.