Hej listan!
Under senaste bryggningen gjorde jag ett litet experiment.
Bryggden är 90 liter halvmörk amerikainspirerad ale (15 kg münchner och 3 kg mörk karamell) – OG 45
Efter ca två timmar kokning varav kokning med bitterhumlegiva (60g magnum) under lite mer än en timme, fiskade jag upp merparten av humlen tillsammans med lite druv. För att desinficera slang och värmeväxlare pumpade jag runt den kokheta vörten några varv. Sedan fyllde jag på med överblivet lakvatten (som också kokats tidigare) till ca 90 liter. Temperaturen var nu nere i ca 92 - 94 grader. Nu tillsatte jag 325 gram humlepellets (125 gram EKG och 200 gram amarillo) och rörde om utan att höja temperaturen. Rörde då och då och temperaturen sjönk till under 90 grader efter ca 30 minuter då jag fiskade upp humlen och en stor del av druven.
Tanken med experimentet är den att det är själva kokningen och den höga temperaturen som löser alfasyran. Här, när jag bara vill ha aromen, vill jag ju inte få ut mer svårkontrollerad alfasyra. Men om temperaturen är runt 90 grader så bör det rimligen bli ett mindre utbyte av just bitterämnena . Min förhoppning är också att om det inte kokar så försvinner inte så mycket av aromen, samtidigt som temperaturen är tillräckligt hög för att lösa de aromatiska ämnena – lite som vid tebryggning vid ca 85 grader – aromatiskt men inte beskt (när bubblorna är som fiskögon – enligt Lin Ju Tangs 70-talsklassiker – Konsten att njuta av livet). Dessutom blev det mindre stressigt.
Nu jäser det för fullt och det doftar mer humle än någonsin. Jag har försökt smaka på vörten och den verkar inte för bitter. Om två veckor kanske man kan bedöma det lite mer på allvar.
Alla kommentarer välkomna! Är jag inne på fel spår eller finns kanske metoden beskriven tidigare?
Dan Åkerlund
Karlstad