Drack förrestaen en leffe brown på fat också, smakade sååå mkt bättre än på
flaska. Den var mkt karamelligare och krispiare, varför blir det så?
Lite osammanhängande svammel....
Att "samma" öl smakar olika vid olika tillfällen, vad det nu beror på tycker jag är ett ständigt irritationsmoment. Slutsatsen kanske är att det bästa sättet att förbättrasin öl är att dricka den i dämpad belysning när man är både hungrig, törstig och gärna lite trött i skallen också, så att man inte orkar fokusera på annat än ölen, och kanske så att ens omdöme börjar bli selektivt
Jag har bara druckit leffe från fat en gång, och det var iofs leffe blond, men det får jag säga var den sämsta leffen jag druckit hittils. Konstigt nog så var jag både hungrig och törstig vid tillfället. Men den förtärdes i stark belysning och jag tror ölen serverades på tok för kall. I princip kylskåpskall, vilket kändes ganska förnedrande för ölen, att den serverades alldeles för kall. Känns inte som de brydde sig om det utan de hade väl troligen alla fat i samma iskalla kyl. Det var fortfarande en ok öl, men pricken över i saknades. ELLER om det var så att ölen jag fick där faktisk var annorlunda, det lär man aldrig komma underfund med.
Jag tycker också leffe på flaska från systemet också smakar olika mellan gångerna. Öltemperaturen vid förtäring verkar har väldigt stor betydelse men även utöver det blir jag aldrig klok på om det verkligen ÄR skillnad mellan flaskorna, eller om det situationen som förvrider mina intryck.
Egentligen vore det intresant att se en seriös undersökning av hur stor roll omgivning/miljö, och provsmakarens psykologiska tillstånd påverkar bedömningen av en öl, i förhållande till ölens faktiska kemiska analys?
Kanske handlar jakten på den ultimata ölen mycket om "timing"? Rätt öl vid rätt tillfälle på rätt sätt?
Eller kanske ölhypnos? Hypnotisera sina gäster innnan de bjuds på läckerheterna?
/Fredrik
