*** Brev nr. 12432 till Bryggaren skickat av Dan Åkerlund
<danPÅbryggPUNKTde> ***
Hej!
Annan fråga, varför kan man inte blanda ihop all mäst och vatten och
röra runt och sedan hälla genom ett durkslag, tycker det är bökigt
med lakningen och har provat med OK resultat, tappar man något på den
metoden?
I början av 70-talet byggde jag och mina vänner det första fotolabbet.
Fram till mitten av 90-talet var fotolabbet en del av mitt jobb (som
lärare i foto). Det blev många rullar film och mycket tempererat
sköljvatten till filmen. (digitalt numera!)
Mitt miljöengagemang och min iver att spara på elräkningar gjorde att
jag letade efter en bättre sköljmetod (..hur tänker han koppla det här
till ölbryggning tänker du -- men vänta bara...). Själva tricket med
att få bort allt fixersalt från filmen, och därmed öka filmens
hållbarhet, låg i att genomspola filmdosan med en stor mängd färskt
vatten under mer än en halvtimme.
När jag därför i mitten av 80-talet läste en artikel där man utvecklat
en metod för sköljning av film med betydligt mindre vattenmängder blev
jag mycket intresserad. Metoden kom att kallas "1,2,4 kanske
8-metoden". Man fyller dosan nästan fullt med vatten och sedan skakar
man dosan lätt under en minut, slår ut vattnet och upprepar
skakningarna, nu två minuter. Ytterligare en vända fyra minuter och om
man vill vara riktigt säker en sista vända 8 minuter. Totala tiden
minskar således också drastiskt och mängden vatten minskade med
tiopotenser. Uppmätningar av kvarvarande rester av fixersalt visade
att 1 +2+4 motsvarade genomspolning under 30 minuter.
Vad man egentligen gör när man sköljer filmen är ju att laka ut
fixrester ur gelatinlagret på filmen; inte helt olikt när man lakar ut
sockret ur malten. Jag har testat lite och nu praktiserar jag följande
metod:
I slutet av mäskningen brukar temperaturen vara runt 70 grader. Jag
brukar då ha ca 65 liter vatten- och maltgröt. Då tillsätter jag
kokhett vatten så att temperaturen stiger upp över 80 grader (ca 15
liter kokhett vatten) och rör om ordentligt. (Jag tror att det var
Peter H som skrev att han gjorde något liknande för några år sedan --
så då vågade jag också pröva.) Sedan tappar jag av och återför vätskan
till toppen av lakbädden (en pump som pumpar runt) och efter en stund
har lakbädden satt sig och vörten som rinner av är inte alltför
grumlig. Nu tappar jag av ca 35 - 40 liter vört till kokkärlet (genom
en såssil) till dess att det blir torrt på ytan av maltbädden i
lakkärlet, inte mer, och tillsätter ytterligare 30 liter 80 gradigt
vatten och rör om. Proceduren upprepas. Nu har jag ca 70 liter vört.
Nu häller jag försiktigt på ytterligare 35 liter 80-gradigt vatten på
den nästan urlakade vörten i mäskkärlet. Nu rinner det långsamt trots
den relativt höga vattenpelaren över maltbädden. Det brukar bli
ytterligare 20 liter vört och nu mäter jag då och då och avslutar
lakningen när vörtstyrkan ligger under Brix 4 (ca og 1016) eller när
jag har totalt 90 -- 95 liter vört. (kokas ihop till 80 -- 85 liter)
Jag tror man kan utveckla det här lite mer. Är det bara socker man är
ute efter skulle man kanske göra det i fler omgångar. Det rinner ju på
rätt bra innan lakbädden satt sig. Men man vill ju också att malten
skall fungera som filter.
Jag var orolig för syresättning av malten i början. Det kan ju vara
brister i mina smaklökar, men jag har inte märkt av några konstiga
smaker. Som jag skrev i ett av mina tidigare inlägg så blir ölet
blankt rätt snabbt, tycker i vart fall jag ... Bristande hållbarhet
har enbart med konsumtion att göra
Den här metoden gör att lakningen i regel går lite snabbare, mindre
passning och utbytet brukar ligga på runt 80 -- 84%; inget märkvärdigt
men rätt OK.
Någon som kör någon liknande lakmetod? Hur gör proffsen numera (det
lär ju vara slutna system)? Kommentarer?
Dan Åkerlund
Karlstad
Hej!
Annan fråga, varför kan man inte blanda ihop all mäst och vatten och
röra runt och sedan hälla genom ett durkslag, tycker det är bökigt
med lakningen och har provat med OK resultat, tappar man något på den
metoden?
I början av 70-talet byggde jag och mina vänner det första fotolabbet.
Fram till mitten av 90-talet var fotolabbet en del av mitt jobb (som
lärare i foto). Det blev många rullar film och mycket tempererat
sköljvatten till filmen. (digitalt numera!)
Mitt miljöengagemang och min iver att spara på elräkningar gjorde att
jag letade efter en bättre sköljmetod (..hur tänker han koppla det här
till ölbryggning tänker du – men vänta bara…). Själva tricket med att
få bort allt fixersalt från filmen, och därmed öka filmens hållbarhet,
låg i att genomspola filmdosan med en stor mängd färskt vatten under
mer än en halvtimme.
När jag därför i mitten av 80-talet läste en artikel där man utvecklat
en metod för sköljning av film med betydligt mindre vattenmängder blev
jag mycket intresserad. Metoden kom att kallas ”1,2,4 kanske
8-metoden”. Man fyller dosan nästan fullt med vatten och sedan skakar
man dosan lätt under en minut, slår ut vattnet och upprepar
skakningarna, nu två minuter. Ytterligare en vända fyra minuter och om
man vill vara riktigt säker en sista vända 8 minuter. Totala tiden
minskar således också drastiskt och mängden vatten minskade med
tiopotenser. Uppmätningar av kvarvarande rester av fixersalt visade
att 1 +2+4 motsvarade genomspolning under 30 minuter.
Vad man egentligen gör när man sköljer filmen är ju att laka ut
fixrester ur gelatinlagret på filmen; inte helt olikt när man lakar ut
sockret ur malten. Jag har testat lite och nu praktiserar jag följande
metod:
I slutet av mäskningen brukar temperaturen vara runt 70 grader. Jag
brukar då ha ca 65 liter vatten- och maltgröt. Då tillsätter jag
kokhett vatten så att temperaturen stiger upp över 80 grader (ca 15
liter kokhett vatten) och rör om ordentligt. (Jag tror att det var
Peter H som skrev att han gjorde något liknande för några år sedan –
så då vågade jag också pröva.) Sedan tappar jag av och återför vätskan
till toppen av lakbädden (en pump som pumpar runt) och efter en stund
har lakbädden satt sig och vörten som rinner av är inte alltför
grumlig. Nu tappar jag av ca 35 - 40 liter vört till kokkärlet (genom
en såssil) till dess att det blir torrt på ytan av maltbädden i
lakkärlet, inte mer, och tillsätter ytterligare 30 liter 80 gradigt
vatten och rör om. Proceduren upprepas. Nu har jag ca 70 liter vört.
Nu häller jag försiktigt på ytterligare 35 liter 80-gradigt vatten på
den nästan urlakade vörten i mäskkärlet. Nu rinner det långsamt trots
den relativt höga vattenpelaren över maltbädden. Det brukar bli
ytterligare 20 liter vört och nu mäter jag då och då och avslutar
lakningen när vörtstyrkan ligger under Brix 4 (ca og 1016) eller när
jag har totalt 90 – 95 liter vört. (kokas ihop till 80 – 85 liter)
Jag tror man kan utveckla det här lite mer. Är det bara socker man är
ute efter skulle man kanske göra det i fler omgångar. Det rinner ju på
rätt bra innan lakbädden satt sig. Men man vill ju också att malten
skall fungera som filter.
Jag var orolig för syresättning av malten i början. Det kan ju vara
brister i mina smaklökar, men jag har inte märkt av några konstiga
smaker. Som jag skrev i ett av mina tidigare inlägg så blir ölet
blankt rätt snabbt, tycker i vart fall jag … Bristande hållbarhet har
enbart med konsumtion att göra
Den här metoden gör att lakningen i regel går lite snabbare, mindre
passning och utbytet brukar ligga på runt 80 – 84%; inget märkvärdigt
men rätt OK.
Någon som kör någon liknande lakmetod? Hur gör proffsen numera (det
lär ju vara slutna system)? Kommentarer?
Dan Åkerlund
Karlstad
